...then love the one you're with*)
Someday, a real rain will come and wash all the magic off the pitch.
Nu är ordningen definitivt återställd; om man nu kan tala om ordning när Spanien efter att ha misslyckats varje gång i 20 år, tar sig till final i ett fotbollsmästerskap.
Det var egentligen så enkelt, fast vi inte såg det. Sällan har ett lags väl och ve hängt så mycket på en enda spelares kvaliteter. Taktiken var självklar; ta bort Arsjavin, sätt tre man på honom och håll koll på Zhirkov och Pavljutjenko medan bollen är någon annanstans, så blir Ryssland plötsligt jävligt mänskligt.
När regnet började vräka ner trodde vi ännu mer på Ryssland, efter att ha sett hur de malde ner Sverige och Holland trodde vi inte att de ens kunde stava till mjölksyra och en våt och tung plan skulle vara till deras fördel. Men Spanien visade för första gången sedan förra mötet mot Ryssland vad de är kapabla till; det var de som hade energin, snabbheten, modet, intuitionen, planens obestridlige härskare i form av av Cesc Fabregas, och sedan får vi börja gräva i metaforlådan märkt "sagovärlden" igen.
Spaniens backlinje såg nämligen ut som ett vaktlag som just flugit in från Azkaban; Senna var den störste dementorn av dem alla. Han sög livsglädjen och talangen och drömmarna ur Arsjavin och redan i halvtid såg Europas främste fotbollsmagiker bara ut som en överårig liten grinolle i missklädsam Harry Potter-frisyr, och med en bruten trollstav.
Och ryssarna sprang slut på sig i det där regnet som ett tag var så kraftigt att vi trodde att vi till slut skulle få se hur Carlos Puyol ser ut i rakt hår. Ryssarna sprang slut på sig. Den såg vi inte komma. Och sedan var det ingen match längre.
Rätt lag vann, det är inget snack om saken, och eftersom vi trots allt är tillräckligt ointresserade av landslagsfotboll för att relativt enkelt kunna vänstra med det lag som vi tycker för tillfället spelar den bästa fotbollen, eller åtminstone den mest intressanta, rullar vi ihop trikoloren, rensar ut Röda Armékören ur vår playlist och lägger in Julio Iglesias, plockar ut Pavljutjenko ur RSS-feeden till förmån för Fabregas och byter fördrinken från Stolichnaya till sangria på söndag. Bara därför vinner säkert Tyskland efter bländande spel och då blir det bratwurst och sauerkraut till frukostbiran och Kraftwerk i lurarna. Det finns sämre och svårare liv än att vara plastsupporter i tv-soffan.
Samma principiella resonemang skulle förstås vara omöjligt att applicera på Hammarby. När Bajen förlorar är det alltid domarens fel, medias fel, styrelsens fel eller de överbetalda och överskattade soporna som borde skämmas över att förnedra klubbmärkets fel, men som i alla dysfunktionella kärleksrelationer (visa oss den supporter som inte har en dysfunktionell kärleksrelation till sitt lag och, ja, vi pekar på föregående stycke) är det svåraste av allt att resa sig upp och gå därifrån och i nästa match står vi således ändå där igen med bröstet fyllt av lika delar hopp och uppgivenhet. Och när vår kind smeks av vinddraget från ett Petter Andersson-skott i krysset är allt bra igen.
Den här EM-turneringen är bara fotboll. Vilket som sagt är rätt skönt.
***
Innan Spanien - Tyskland är det dock Malmö - Hammarby i cupen, och ingenting särskilt har hänt under de dagar vi som hastigast berört ämnet; förtom att fyra spelare tillfälligt förts över från talanglaget till A-truppen, däribland backarna Marcus Törnstrand och Mauro Saez Jarpa. Även utlånade Isak Dahlin är, om vi fattat saken rätt, tillgänglig för spel. Dock inte Olof Guterstam, som faktiskt tillhör FC Bryssel t o m den 30 juni. Men det är som sagt backlinjen vi, för att uttrycka det milt, bekymrar oss över. Och om Malmö vinner helgens match på grund av att de spelar bättre än Bajen, så kommer vi ändå aldrig att erkänna det. Då var det skadornas fel. Och det är ju en cup nästa år också... om inte TV4 lagt ner den tills dess och ersatt den med en kändisturnering i fotbollstennis med Markoolio, Tomas Brolin, Bojan Djordjic och Patrick Ekwall som huvudnamn.
***
En sista utvikning om Ryssland: Häromdagen sade Tony Gustavsson i en intervju vad vi hade på känn att han skulle säga; nämligen att det ryska spelet var precis det spel han ville att Hammarby skulle spela. Folk har gratulerat oss för vår framsynthet, men - let's face it. Hur många lag skulle inte vilja spela precis som Ryssland gjorde mot Sverige och Holland? Kalmar vill spela som Ryssland.
Dessvärre såg kvällens Ryssland rätt mycket ut som Hammarby gör ibland. Många intentioner men en kvävande oförmåga att vända en match som håller på att glida dem ur händerna.
Ryssland ska vara som bäst år 2010. Kanske gäller det även Hammarby.
***
Om sydafrikanen Nathan Paulse är en del i det lagbygget diskuteras det ivrigt om just nu. AgentDirekt citerar sydafrikansk fotbollspress när de hävdar att prislappen för Paulse är på 3,2 miljoner, och OM detta nu skulle stämma blir vi höggradigt förvånade om han kontrakteras, även om Tony G verkar smått förälskad i killen. Det är mycket pengar för en inte helt ung provspelare.
Fast det är klart, eftersom den djupt religiöse familjefadern Prince Ipke Ekong idag blev klar för Djurgården efter säkerligen hårda förhandlingar finns det kanske några kronor extra att lägga.
Okej, den var under bältet. Men det sved skönt.
*) Crosby, Stills, Nash and Young.
Nu är ordningen definitivt återställd; om man nu kan tala om ordning när Spanien efter att ha misslyckats varje gång i 20 år, tar sig till final i ett fotbollsmästerskap.
Det var egentligen så enkelt, fast vi inte såg det. Sällan har ett lags väl och ve hängt så mycket på en enda spelares kvaliteter. Taktiken var självklar; ta bort Arsjavin, sätt tre man på honom och håll koll på Zhirkov och Pavljutjenko medan bollen är någon annanstans, så blir Ryssland plötsligt jävligt mänskligt.
När regnet började vräka ner trodde vi ännu mer på Ryssland, efter att ha sett hur de malde ner Sverige och Holland trodde vi inte att de ens kunde stava till mjölksyra och en våt och tung plan skulle vara till deras fördel. Men Spanien visade för första gången sedan förra mötet mot Ryssland vad de är kapabla till; det var de som hade energin, snabbheten, modet, intuitionen, planens obestridlige härskare i form av av Cesc Fabregas, och sedan får vi börja gräva i metaforlådan märkt "sagovärlden" igen.
Spaniens backlinje såg nämligen ut som ett vaktlag som just flugit in från Azkaban; Senna var den störste dementorn av dem alla. Han sög livsglädjen och talangen och drömmarna ur Arsjavin och redan i halvtid såg Europas främste fotbollsmagiker bara ut som en överårig liten grinolle i missklädsam Harry Potter-frisyr, och med en bruten trollstav.
Och ryssarna sprang slut på sig i det där regnet som ett tag var så kraftigt att vi trodde att vi till slut skulle få se hur Carlos Puyol ser ut i rakt hår. Ryssarna sprang slut på sig. Den såg vi inte komma. Och sedan var det ingen match längre.
Rätt lag vann, det är inget snack om saken, och eftersom vi trots allt är tillräckligt ointresserade av landslagsfotboll för att relativt enkelt kunna vänstra med det lag som vi tycker för tillfället spelar den bästa fotbollen, eller åtminstone den mest intressanta, rullar vi ihop trikoloren, rensar ut Röda Armékören ur vår playlist och lägger in Julio Iglesias, plockar ut Pavljutjenko ur RSS-feeden till förmån för Fabregas och byter fördrinken från Stolichnaya till sangria på söndag. Bara därför vinner säkert Tyskland efter bländande spel och då blir det bratwurst och sauerkraut till frukostbiran och Kraftwerk i lurarna. Det finns sämre och svårare liv än att vara plastsupporter i tv-soffan.
Samma principiella resonemang skulle förstås vara omöjligt att applicera på Hammarby. När Bajen förlorar är det alltid domarens fel, medias fel, styrelsens fel eller de överbetalda och överskattade soporna som borde skämmas över att förnedra klubbmärkets fel, men som i alla dysfunktionella kärleksrelationer (visa oss den supporter som inte har en dysfunktionell kärleksrelation till sitt lag och, ja, vi pekar på föregående stycke) är det svåraste av allt att resa sig upp och gå därifrån och i nästa match står vi således ändå där igen med bröstet fyllt av lika delar hopp och uppgivenhet. Och när vår kind smeks av vinddraget från ett Petter Andersson-skott i krysset är allt bra igen.
Den här EM-turneringen är bara fotboll. Vilket som sagt är rätt skönt.
***
Innan Spanien - Tyskland är det dock Malmö - Hammarby i cupen, och ingenting särskilt har hänt under de dagar vi som hastigast berört ämnet; förtom att fyra spelare tillfälligt förts över från talanglaget till A-truppen, däribland backarna Marcus Törnstrand och Mauro Saez Jarpa. Även utlånade Isak Dahlin är, om vi fattat saken rätt, tillgänglig för spel. Dock inte Olof Guterstam, som faktiskt tillhör FC Bryssel t o m den 30 juni. Men det är som sagt backlinjen vi, för att uttrycka det milt, bekymrar oss över. Och om Malmö vinner helgens match på grund av att de spelar bättre än Bajen, så kommer vi ändå aldrig att erkänna det. Då var det skadornas fel. Och det är ju en cup nästa år också... om inte TV4 lagt ner den tills dess och ersatt den med en kändisturnering i fotbollstennis med Markoolio, Tomas Brolin, Bojan Djordjic och Patrick Ekwall som huvudnamn.
***
En sista utvikning om Ryssland: Häromdagen sade Tony Gustavsson i en intervju vad vi hade på känn att han skulle säga; nämligen att det ryska spelet var precis det spel han ville att Hammarby skulle spela. Folk har gratulerat oss för vår framsynthet, men - let's face it. Hur många lag skulle inte vilja spela precis som Ryssland gjorde mot Sverige och Holland? Kalmar vill spela som Ryssland.
Dessvärre såg kvällens Ryssland rätt mycket ut som Hammarby gör ibland. Många intentioner men en kvävande oförmåga att vända en match som håller på att glida dem ur händerna.
Ryssland ska vara som bäst år 2010. Kanske gäller det även Hammarby.
***
Om sydafrikanen Nathan Paulse är en del i det lagbygget diskuteras det ivrigt om just nu. AgentDirekt citerar sydafrikansk fotbollspress när de hävdar att prislappen för Paulse är på 3,2 miljoner, och OM detta nu skulle stämma blir vi höggradigt förvånade om han kontrakteras, även om Tony G verkar smått förälskad i killen. Det är mycket pengar för en inte helt ung provspelare.
Fast det är klart, eftersom den djupt religiöse familjefadern Prince Ipke Ekong idag blev klar för Djurgården efter säkerligen hårda förhandlingar finns det kanske några kronor extra att lägga.
Okej, den var under bältet. Men det sved skönt.
*) Crosby, Stills, Nash and Young.
posted by ...grönvita sidan upp! at 3:45 PM
2 Comments:
Aragones=Voldemort?
Det är farligt att göra Simon Bank-pastischer, plötsligt är man fast och kan inte sluta. Eller stal du helt enkelt stycket om Azkaban ur det där upphittade anteckningsblocket?
Men jag gillar TV4:s nya fotbollstenniskoncept. Tycker dock du glömmer, eller låtsas glömma, ett annat tungt TV4-namn: Magnus Hedman. Han har ännu mycket att berätta om sin tid som sjundemålvakt i Chelsea.