Ordnung muss sein
Så återställdes då till slut ordningen i ett fotbolls-EM som nästan har fått oss att tro på sagor, myter, tomtar, troll och små hober som heter Arsjavin. Och det var väl ganska symptomatiskt att ordningen återställdes i och med att Tyskland tog sig till final.
Vägen dit var dock kaotisk.
Turkarna verkade inte alls ha tänkt i samma banor som vi. Det här var inte alls Ali vs Foreman, det var som om de gått ut med en enda tanke; att antingen åker vi ut eller så gör vi det inte, men oavsett vilket ska vi bjuda dem på en jävla åktur. I första halvlek var det precis så. Turkarnas svagheter lyste igenom; de slitna spelarna, den ojämna kvaliteten, den inte helt klockrena defensiven, men allt det där vägdes i 45 minuter upp av det där enorma, varmt dunkande underdoghjärtat, som man som Bajare inte kan låta bli att relatera till. Turkiet hade hjärta, Tyskland hade hjärna och resultatet var en jämn match utslaget på 90 minuter av glädje, sorg, hopp, förtvivlan, rätt mycket blod, svett och dårar. Och Turkiet fick vara i ledning i en match ungefär lika länge som de varit tidigare under turneringen, det vill säga ungefär fem minuter.
Sedan ytterligare ett omöjligt läge, en mirakulös upphämtning till, och...
...sedan föll turken som skulle ha markerat Lahm omkull i kramp, Lahm väggade sig in i den tomma ytan dit turken skulle ha sprungit om han hade kunnat röra sig, och där var Turkiets tur slut.
Ibland klagar vi på att fotbollen är orättvis och när den är rättvis är vi fan inte helt nöjda heller. Tyskland är ett bättre fotbollslag än Turkiet, med betoning på lag och ett hjärta har slagit sig trött långt innan hjärnan börjar stelna. Dessutom hade de en som det såg ut felaktigt bortblåst straffspark. Men...
***
Även schweizare är kända för att ha ordningssinne. Säg det till tv-producenterna.
***
Okej, detta åsido är ordningen som sagt återställd, så i morgon tror vi åter på att Spanien tar sig samman och vinner även returmatchen. Men vi håller som fan på Ryssland, för vi vill se dem i en match till - vems snillrika idé var det att stryka bronsmatchen?
Dessutom: en final om Europamästerskapet mellan Tyskland och Ryssland är ännu intressantare, rent metaforiskt förstås*) men även fotbollsmässigt, än en i och för sig värdig men lite tråkig och förutsägbar final i form av ett organiserat Tysklad och ett Spanien som så här långt varit alldeles för respektfullt mot sina motståndare. Tyskland är som mest sårbara när de möts av en snabb och kreativ offensiv, de verkar varken kunna neutralisera den eller hålla tätt (Lehmann!). Ett sådant spel är både Spanien och Ryssland förstås kapabla till, men Spanien har inte velat bjuda till med något sådant hittills i turneringen (förutom mot - Ryssland!). Det Ryssland vi såg mot Sverige och i kvartsfinalen var en sällsamt skön kombition av hjärtan som verkar kunna slå i maxpuls hur länge som helst, och hjärnor som inte alltid tänkte i de rakaste banorna, men utan stickspår ingen briljans.
Tyskland - Spanien... nä, det låter väldigt mycket som oavgjort och straffar.
***
Vi hade ändå helst av allt sett Ryssland och Turkiet i final. Två lag som kör full fart framåt, helt olika men ändå väldigt lika. Vilken jävla match det hade blivit. Vilken jävla match.
***
Bajen? Jotack, de mår bra, utom backlinjen. Och Nathan Paulse kanske får kontrakt till slut. Vi fokuserar på cupen efter semifinalen. Nu ska vi lyssna på en skön låt.
*) Om så blir fallet ska vi verkligen försöka hålla oss på rätt sida gränsen till dålig smak. Vi kan dock inte svara för vad t ex Bild-Zeitung kommer att göra. Det kommer dock att bli sociologiskt intressant i alla fall.
Vägen dit var dock kaotisk.
Turkarna verkade inte alls ha tänkt i samma banor som vi. Det här var inte alls Ali vs Foreman, det var som om de gått ut med en enda tanke; att antingen åker vi ut eller så gör vi det inte, men oavsett vilket ska vi bjuda dem på en jävla åktur. I första halvlek var det precis så. Turkarnas svagheter lyste igenom; de slitna spelarna, den ojämna kvaliteten, den inte helt klockrena defensiven, men allt det där vägdes i 45 minuter upp av det där enorma, varmt dunkande underdoghjärtat, som man som Bajare inte kan låta bli att relatera till. Turkiet hade hjärta, Tyskland hade hjärna och resultatet var en jämn match utslaget på 90 minuter av glädje, sorg, hopp, förtvivlan, rätt mycket blod, svett och dårar. Och Turkiet fick vara i ledning i en match ungefär lika länge som de varit tidigare under turneringen, det vill säga ungefär fem minuter.
Sedan ytterligare ett omöjligt läge, en mirakulös upphämtning till, och...
...sedan föll turken som skulle ha markerat Lahm omkull i kramp, Lahm väggade sig in i den tomma ytan dit turken skulle ha sprungit om han hade kunnat röra sig, och där var Turkiets tur slut.
Ibland klagar vi på att fotbollen är orättvis och när den är rättvis är vi fan inte helt nöjda heller. Tyskland är ett bättre fotbollslag än Turkiet, med betoning på lag och ett hjärta har slagit sig trött långt innan hjärnan börjar stelna. Dessutom hade de en som det såg ut felaktigt bortblåst straffspark. Men...
***
Även schweizare är kända för att ha ordningssinne. Säg det till tv-producenterna.
***
Okej, detta åsido är ordningen som sagt återställd, så i morgon tror vi åter på att Spanien tar sig samman och vinner även returmatchen. Men vi håller som fan på Ryssland, för vi vill se dem i en match till - vems snillrika idé var det att stryka bronsmatchen?
Dessutom: en final om Europamästerskapet mellan Tyskland och Ryssland är ännu intressantare, rent metaforiskt förstås*) men även fotbollsmässigt, än en i och för sig värdig men lite tråkig och förutsägbar final i form av ett organiserat Tysklad och ett Spanien som så här långt varit alldeles för respektfullt mot sina motståndare. Tyskland är som mest sårbara när de möts av en snabb och kreativ offensiv, de verkar varken kunna neutralisera den eller hålla tätt (Lehmann!). Ett sådant spel är både Spanien och Ryssland förstås kapabla till, men Spanien har inte velat bjuda till med något sådant hittills i turneringen (förutom mot - Ryssland!). Det Ryssland vi såg mot Sverige och i kvartsfinalen var en sällsamt skön kombition av hjärtan som verkar kunna slå i maxpuls hur länge som helst, och hjärnor som inte alltid tänkte i de rakaste banorna, men utan stickspår ingen briljans.
Tyskland - Spanien... nä, det låter väldigt mycket som oavgjort och straffar.
***
Vi hade ändå helst av allt sett Ryssland och Turkiet i final. Två lag som kör full fart framåt, helt olika men ändå väldigt lika. Vilken jävla match det hade blivit. Vilken jävla match.
***
Bajen? Jotack, de mår bra, utom backlinjen. Och Nathan Paulse kanske får kontrakt till slut. Vi fokuserar på cupen efter semifinalen. Nu ska vi lyssna på en skön låt.
*) Om så blir fallet ska vi verkligen försöka hålla oss på rätt sida gränsen till dålig smak. Vi kan dock inte svara för vad t ex Bild-Zeitung kommer att göra. Det kommer dock att bli sociologiskt intressant i alla fall.
posted by ...grönvita sidan upp! at 1:41 PM
4 Comments:
Här är en annan version på världens vackraste natinalsång.
/mika
http://uk.youtube.com/watch?v=jJPmuPrs3IY
Tycker inte alls det var rättvist att tyskarna vann igår. De hade väl bara tre skott mot mål och alla gick in? Resten av tiden stod de på egen planhalva och väntade på att få kontra.
De påminde återigen om det gamla tråkiga Tyskland man trodde hade försvunnit. Känns hemskt att behöva se dem i en final igen. Ryssland-Turkiet hade varit perfekt.
Bra att ryssarna inte gick till final. Putin är en läskig typ som helst inte ska få sola sig i glansen av sitt landslags framgångar.
Cliff
Du är nog den enda som tänker på Putin när Arshavin snurrar upp stjärna efter stjärna på plan. Tycker det hade varit härligt om ett lag som skiter i defensivt tråkande kunde tagit sig hela vägen. Kommer bli jäkligt tradigt att sitta och titta på spanjorernas handbollsspel i sidled. Långtråkigt, säger jag.