Innsbruck - Poltava tur och retur
Innan vi går in på dagens viktigare händelser ska vi passa på att beröra gårdagens. Om nu någon har missat det innebar Rysslandsmatchen att Sverige för första gången sedan EM 2000 missade att gå vidare från gruppspelet och är utslagna ur EM. Detta har av uppenbara skäl skapat ett lika hetsigt som retoriskt bristfälligt drev om hur Lars Lagerbäck måste entledigas omedelbums. Svenske mästaren i retorisk bristfällighet leder vägen och överträffar återigen sig själv, här och framförallt här. Extra kul blir det när han hänvisar till Lagerbäcks "totala brist på självrannsakan". Och efter några lustiga ordsnubblingar till kontraslår med att lansera Glenn Strömberg som ny förbundskapten. Jojo. Den har vi behandlat förr.
Nåväl.
Vi ingår i den tysta, lågmälda och ödmjuka försvinnande lilla minoritet som faktiskt tycker att Sverige efter omständigheterna gjorde ett helt okej EM; mest för att vi inte såg någon som helst anledning till att ha några som helst förväntningar på Sverige på förhand. Alla fel och brister som plötsligt verkar ha uppenbarats för proffstyckarnas ögon (det vill säga, dem som inte har koll på Ryssland) kände vi ju liksom alla redan till, egentligen. Hel- halv- och trekvartsskadade nyckelspelare. Ett anfallsspel som hänger på att Fredrik Ljungberg (inte gammal, men halvinvalid) och Henrik Larsson, 92, orkar springa.
Greklandsmatchen var en positiv överraskning - trist spel, men målen var på sina egna vis i särklass båda två. Spanienmatchen var en intensiv upplevelse, thriller, komedi och tragedi, hela känsloregistret på en och en halv timme; precis som det ska vara.
Och även om Rysslandsmatchen för oss kändes ungefär som vi föreställer oss att 2x45 minuter i ett förhörsrum i Ljubljanka-fängelset måste ha känts back in the day, var det hela väldigt enkelt: Sverige förlorade mot ett bättre lag. Sverige splade uselt, men det var för att Ryssland gjorde Sverige uselt, inte så mycket med taktik som med lungor. Vi har aldrig sett ett så tätt sammanhållet och konsekvent man-man-försvar som hållit i 90 minuter, och vi har aldrig sett ett bollhållande lag springa så inihelvete mycket mer och så inihelvete mycket fortare än det bolljagande laget. Det var the big red machine med en touch av holländskt sjuttiotal, och - ärligt talat - vi ser bra mycket mer fram emot Holland - Ryssland på lördag, utifrån ett rent fotbollsmässigt perspektiv, än vi hade sett fram emot Holland - Sverige. Hiddink mot van Basten. Vi längtar faktiskt.
...grönvita sidan upp! slängde in en femtiolapp på Ryssland som slutsegrare för ett par veckor sedan. Efter deras premiär kände vi oss ånyo som världens sämsta tippare. Nu börjar vi undra. Det som ingen jävel verkar tänka på när det snackas fotboll är den där grejen som i mångt och mycket gör klubblagsfotboll på hög nivå mycket mer tekniskt perfekt än landslagsfotboll. En spelidé som genomförs konsekvent med samma spelarmaterial. Ryssland har ett sjujävla försprång gentemot de andra lagen i kvartsfinal, inte minst för att kärnan i laget i dagsläget spelar i två inhemska klubbar; CSKA Moskva och Uefa-cupmästarna Zenit S:t Petersburg. Det är samma pusselbit som har gjort det möjligt för Sverige att, mot de flesta odds, ta sig till fem raka slutspel och vidare från gruppspelet i tre av dem. Bara i ännu högre grad.
***
Ska Lagerbäck vara kvar då?
Inte fan vet vi. Vem ska ersätta honom? Ge oss en lämplig och villig kandidat att ta ställning till så svarar vi sedan.
Och då menar vi alltså ingen som heter Glenn.
***
Okej, detta om detta. Nu; åter till Bajen. Det har vi också längtat efter.
Nåväl.
Vi ingår i den tysta, lågmälda och ödmjuka försvinnande lilla minoritet som faktiskt tycker att Sverige efter omständigheterna gjorde ett helt okej EM; mest för att vi inte såg någon som helst anledning till att ha några som helst förväntningar på Sverige på förhand. Alla fel och brister som plötsligt verkar ha uppenbarats för proffstyckarnas ögon (det vill säga, dem som inte har koll på Ryssland) kände vi ju liksom alla redan till, egentligen. Hel- halv- och trekvartsskadade nyckelspelare. Ett anfallsspel som hänger på att Fredrik Ljungberg (inte gammal, men halvinvalid) och Henrik Larsson, 92, orkar springa.
Greklandsmatchen var en positiv överraskning - trist spel, men målen var på sina egna vis i särklass båda två. Spanienmatchen var en intensiv upplevelse, thriller, komedi och tragedi, hela känsloregistret på en och en halv timme; precis som det ska vara.
Och även om Rysslandsmatchen för oss kändes ungefär som vi föreställer oss att 2x45 minuter i ett förhörsrum i Ljubljanka-fängelset måste ha känts back in the day, var det hela väldigt enkelt: Sverige förlorade mot ett bättre lag. Sverige splade uselt, men det var för att Ryssland gjorde Sverige uselt, inte så mycket med taktik som med lungor. Vi har aldrig sett ett så tätt sammanhållet och konsekvent man-man-försvar som hållit i 90 minuter, och vi har aldrig sett ett bollhållande lag springa så inihelvete mycket mer och så inihelvete mycket fortare än det bolljagande laget. Det var the big red machine med en touch av holländskt sjuttiotal, och - ärligt talat - vi ser bra mycket mer fram emot Holland - Ryssland på lördag, utifrån ett rent fotbollsmässigt perspektiv, än vi hade sett fram emot Holland - Sverige. Hiddink mot van Basten. Vi längtar faktiskt.
...grönvita sidan upp! slängde in en femtiolapp på Ryssland som slutsegrare för ett par veckor sedan. Efter deras premiär kände vi oss ånyo som världens sämsta tippare. Nu börjar vi undra. Det som ingen jävel verkar tänka på när det snackas fotboll är den där grejen som i mångt och mycket gör klubblagsfotboll på hög nivå mycket mer tekniskt perfekt än landslagsfotboll. En spelidé som genomförs konsekvent med samma spelarmaterial. Ryssland har ett sjujävla försprång gentemot de andra lagen i kvartsfinal, inte minst för att kärnan i laget i dagsläget spelar i två inhemska klubbar; CSKA Moskva och Uefa-cupmästarna Zenit S:t Petersburg. Det är samma pusselbit som har gjort det möjligt för Sverige att, mot de flesta odds, ta sig till fem raka slutspel och vidare från gruppspelet i tre av dem. Bara i ännu högre grad.
***
Ska Lagerbäck vara kvar då?
Inte fan vet vi. Vem ska ersätta honom? Ge oss en lämplig och villig kandidat att ta ställning till så svarar vi sedan.
Och då menar vi alltså ingen som heter Glenn.
***
Okej, detta om detta. Nu; åter till Bajen. Det har vi också längtat efter.
posted by ...grönvita sidan upp! at 2:10 PM
1 Comments:
Jag håller med. Ryssland gör en stormatch, varför ska det vara så svårt att ge dom kredd för. Ingen svensk fick ha bollen i fred mer än en halvsekund. Under 90 min. Fantastisk arbetsinsats och fin fotboll. Och Sveriges största problem är ju att vi är långsamma, särskilt i centrallinjen.
Har sen länge börjat misströsta vad gäller landslaget, men i den här turneringen tycker jag man uppträder som ett lag mer än tidigare. Man försöker spela ett mer variationsrikt anfallsspel. Mycket mer hoppingivande än för två år sen. Även 2004 var det inte mycket till fotboll man presterade. Skillnaden är att man mötte bättre lag iår.