Gefle hemma - the end
Det finns mer än ett sätt att kämpa.
Man kan, som vissa nyckelspelare i någon sorts spektakelsport på andra sidan Atlanten, slå ner en motståndare bakifrån, få matchstraff och hyllas som en hjälte i tidningarna nästa dag (det är en av många anledningar till att vi inte intresserar oss så där jättemycket för puckey).
Man kan få ett rött kort, sparka in öppna dörrar och kalla domaren för något som - i alla fall i vår värld - är något vackert, något värt att dyrka och hedra (fast vad Sebastian Rajalaksos kvinnobild består av ska vi inte yttra oss om) medan laget faller igenom fullständigt bakom ens rygg.
Eller ett helt lag kan få ett rött kort och ett mål emot sig i ett av de sämre tänkbara psykologiska lägena, mot en klassisk mardrömsmotståndare, gå in i halvtid och kalla in Exorcisten. Springa skiten ur motståndarna, väcka liv i publiken, och med tio man springa in två drömmål sista kvarten TIDAHOLM.
Uttrycket Gefle hemma kommer aldrig att bli vad det en gång var. Fast vi kommer nog att hitta nya.
***
Rami Shaaban kom ut på andra sidan, vilket vi visste att han skulle göra, och fan vet om inte Charlie Davies har gjort det nu också, vilket vi ofta tvivlat på att han skulle göra. Vi räknade till fem missade målchanser före målet och en stolpträff efter målet men ärligt talat - hur många allsvenska anfallare kommer till sju klara målchanslägen under en match? Så länge han sätter ett av dem per match är vi rätt nöjda.
De två mål Hammarby släppt in på fyra matcher sedan Shaaban återkom i mål är en straff och en straff. På just den punkten har Kristoffer Björklund faktiskt en fördel. Annars - inte för att förringa Allsvenskans bäste reservmålvakt - är det rätt kille som står.
***
Vad fan ska vi göra med Claudio Dadomo? Fram till att Emil Johansson linkade av med en ljumskskada det varit otäckt tyst om idag i mitten av andra halvlek hade vi nästan glömt att han existerade. Fram till 93:e matchminuten trodde vi att vi just då såg honom göra sina sista spelminuter i Allsvenskan, sedan sprang Petter Andersson ner till kortlinjen och slog en enkel, magisk genomskärare bakåt och där var en uruguayansk vänsterfot och det såg pojklagsenkelt och oerhört vackert ut och om vi kisade lite såg nummer 16 ut som nummer 8.
Så frågan kvarstår: Vad fan ska vi göra med Claudio Dadomo? Vi vet inte, men om det där var hans verkliga jag som vi äntligen fick se en skymt av tycker vi att frågan borde ställas en gång till innan vi ger honom en enkel returbiljet till Montevideo, förslagsvis med 90 minuter mot Mjällby i cupen.
***
Det är något med José Monteiro och medier. Så snart han börjar bli grym och får göra intervjuer är det något som går åt helvete.
***
Inför EM-uppehållet är Hammarby på en sjätteplats, med sju poäng upp till Kalmar i ledningen. Det är inget strålande utgångsläge för ett lag som aspirerar om guldet. Men innan hela klubben kollektivt sågas jämns med plösarna kan det vara värt att ha i åtanke att en feldömd straff på Råsunda på övertid, och ett - förvisso rättvist men samtidigt jävligt orättvist pissmål på Fredrikskans på övertid - är vad som skiljer Hammarby från en tredjeplats med två poäng upp till Kalmar. Då hade det låtit annorlunda, spelkvalitet åsido. Det spelar ingen roll hur djuplodande analyser man gör, 90 procent av allt handlar ändå om slump och marginalföreteelser hit och dit. Ojämnare än så är inte Allsvenskan, i år heller. Det man kan göra är att ge bästa möjliga förutsättningar att hamna på rätt sida av vågskålen oftare än på fel sida... och att undvika totala genomklappningar som mot GAIS och Trelleborg, förstås.
Till exempel med "en förstärkning i varje lagdel" som fotbollschef Eriksson snackar om. Det ska förstås levereras också innan vi jublar, men det är ändå skönare att höra än "om det faller ner något nyförvärv från himlen, så...".
Fast vi behöver egentligen inga fler målvakter, va?
Den här säsongen är inte över. Inte ens cupen.
***
Det finns mer än ett sätt att kämpa. Man kan å andra sidan även vika ner sig fullständigt, vilket är vad ...grönvita sidan upp! gjort de senaste veckorna och vid alldeles fel tillfälle. Det får vi betala för nu.
Shit, vad mycket vi har kvar att skriva. Men first things first: EM-uttagningen.
Att Mikael Dorsin anses som en högre värderad spelare än Max von Schlebrügge är någonting som man nog bara kan hitta en motivering för i en Lagerbäcksk hjärna. Likaså att Niclas Alexandersson och Daniel Andersson är två av de Allsvenska spelarna i truppen. Den ena har inte spelat något som kan liknas vid fotboll i år, och den andre är - när han har toppat formen - som bäst tredjehandsval på sin position.
Vad gäller Henrik Larssons närvaro i EM-truppen borde vi inte vara särskilt överraskade eftersom vi har sett det förr. Lämna landslaget åt sitt öde i de livsviktiga kvalmatcherna i Belfast, Reykjavik och Långtbortistan, för att inte tala om träningsmatcherna, bli sur varje gång ämnet förs på tal, och sen plötsligt känna sig "lite sugen" när det roliga börjar. Varpå han tas emot till folkets och experternas oreserverade jubel. Ingen vågar ens nämna ordet "bojkott"...
Tur att inte alla tänker som Larsson, då skulle det inte finnas mycket till landslag att ställa upp med i kvalmatcherna. Föreställ er vad det stått i tidningarna om det varit *host* Zlatan...
Hammarbykopplingen i årets EM-trupp är en nuvarande spelare och 1 1/2 tidigare spelare, vilket - trots avsaknaden av Max von Schlebrügge - torde vara rekord för vår del. Inte så jävla illa av en klubb som aldrig gör några vettiga värvningar.
***
Om ni scrollar förbi allt ointressant tugg om Linda Skugge har Anrell en riktigt relevant poäng rörande Djurgårdens läktarproblem. Vi känner igen tugget, om man säger så. Att det åtföljs av sportsliga genomklappningar, uteblivna storvärvningar och en arenafråga som kollapsat fullständigt gör inte saken bättr... eller sämre, ska det vara, så länge det handlar om någon annan. Låt det aldrig mer vara Hammarby det handlar om.
***
Slutligen: Terje Liveröd kan säga precis vad fan han vill - frågar man Sebastian Eguren svarar han forza Bajen siempre.
***
Nästa inlägg får bli arenan och vd-bytet. Det är hög tid och frågorna är intimt förknippade med varandra.
Åsså blir det ju lite Silly och riskkapital framöver också, på gott och ont.
Man kan, som vissa nyckelspelare i någon sorts spektakelsport på andra sidan Atlanten, slå ner en motståndare bakifrån, få matchstraff och hyllas som en hjälte i tidningarna nästa dag (det är en av många anledningar till att vi inte intresserar oss så där jättemycket för puckey).
Man kan få ett rött kort, sparka in öppna dörrar och kalla domaren för något som - i alla fall i vår värld - är något vackert, något värt att dyrka och hedra (fast vad Sebastian Rajalaksos kvinnobild består av ska vi inte yttra oss om) medan laget faller igenom fullständigt bakom ens rygg.
Eller ett helt lag kan få ett rött kort och ett mål emot sig i ett av de sämre tänkbara psykologiska lägena, mot en klassisk mardrömsmotståndare, gå in i halvtid och kalla in Exorcisten. Springa skiten ur motståndarna, väcka liv i publiken, och med tio man springa in två drömmål sista kvarten TIDAHOLM.
Uttrycket Gefle hemma kommer aldrig att bli vad det en gång var. Fast vi kommer nog att hitta nya.
***
Rami Shaaban kom ut på andra sidan, vilket vi visste att han skulle göra, och fan vet om inte Charlie Davies har gjort det nu också, vilket vi ofta tvivlat på att han skulle göra. Vi räknade till fem missade målchanser före målet och en stolpträff efter målet men ärligt talat - hur många allsvenska anfallare kommer till sju klara målchanslägen under en match? Så länge han sätter ett av dem per match är vi rätt nöjda.
De två mål Hammarby släppt in på fyra matcher sedan Shaaban återkom i mål är en straff och en straff. På just den punkten har Kristoffer Björklund faktiskt en fördel. Annars - inte för att förringa Allsvenskans bäste reservmålvakt - är det rätt kille som står.
***
Vad fan ska vi göra med Claudio Dadomo? Fram till att Emil Johansson linkade av med en ljumskskada det varit otäckt tyst om idag i mitten av andra halvlek hade vi nästan glömt att han existerade. Fram till 93:e matchminuten trodde vi att vi just då såg honom göra sina sista spelminuter i Allsvenskan, sedan sprang Petter Andersson ner till kortlinjen och slog en enkel, magisk genomskärare bakåt och där var en uruguayansk vänsterfot och det såg pojklagsenkelt och oerhört vackert ut och om vi kisade lite såg nummer 16 ut som nummer 8.
Så frågan kvarstår: Vad fan ska vi göra med Claudio Dadomo? Vi vet inte, men om det där var hans verkliga jag som vi äntligen fick se en skymt av tycker vi att frågan borde ställas en gång till innan vi ger honom en enkel returbiljet till Montevideo, förslagsvis med 90 minuter mot Mjällby i cupen.
***
Det är något med José Monteiro och medier. Så snart han börjar bli grym och får göra intervjuer är det något som går åt helvete.
***
Inför EM-uppehållet är Hammarby på en sjätteplats, med sju poäng upp till Kalmar i ledningen. Det är inget strålande utgångsläge för ett lag som aspirerar om guldet. Men innan hela klubben kollektivt sågas jämns med plösarna kan det vara värt att ha i åtanke att en feldömd straff på Råsunda på övertid, och ett - förvisso rättvist men samtidigt jävligt orättvist pissmål på Fredrikskans på övertid - är vad som skiljer Hammarby från en tredjeplats med två poäng upp till Kalmar. Då hade det låtit annorlunda, spelkvalitet åsido. Det spelar ingen roll hur djuplodande analyser man gör, 90 procent av allt handlar ändå om slump och marginalföreteelser hit och dit. Ojämnare än så är inte Allsvenskan, i år heller. Det man kan göra är att ge bästa möjliga förutsättningar att hamna på rätt sida av vågskålen oftare än på fel sida... och att undvika totala genomklappningar som mot GAIS och Trelleborg, förstås.
Till exempel med "en förstärkning i varje lagdel" som fotbollschef Eriksson snackar om. Det ska förstås levereras också innan vi jublar, men det är ändå skönare att höra än "om det faller ner något nyförvärv från himlen, så...".
Fast vi behöver egentligen inga fler målvakter, va?
Den här säsongen är inte över. Inte ens cupen.
***
Det finns mer än ett sätt att kämpa. Man kan å andra sidan även vika ner sig fullständigt, vilket är vad ...grönvita sidan upp! gjort de senaste veckorna och vid alldeles fel tillfälle. Det får vi betala för nu.
Shit, vad mycket vi har kvar att skriva. Men first things first: EM-uttagningen.
Att Mikael Dorsin anses som en högre värderad spelare än Max von Schlebrügge är någonting som man nog bara kan hitta en motivering för i en Lagerbäcksk hjärna. Likaså att Niclas Alexandersson och Daniel Andersson är två av de Allsvenska spelarna i truppen. Den ena har inte spelat något som kan liknas vid fotboll i år, och den andre är - när han har toppat formen - som bäst tredjehandsval på sin position.
Vad gäller Henrik Larssons närvaro i EM-truppen borde vi inte vara särskilt överraskade eftersom vi har sett det förr. Lämna landslaget åt sitt öde i de livsviktiga kvalmatcherna i Belfast, Reykjavik och Långtbortistan, för att inte tala om träningsmatcherna, bli sur varje gång ämnet förs på tal, och sen plötsligt känna sig "lite sugen" när det roliga börjar. Varpå han tas emot till folkets och experternas oreserverade jubel. Ingen vågar ens nämna ordet "bojkott"...
Tur att inte alla tänker som Larsson, då skulle det inte finnas mycket till landslag att ställa upp med i kvalmatcherna. Föreställ er vad det stått i tidningarna om det varit *host* Zlatan...
Hammarbykopplingen i årets EM-trupp är en nuvarande spelare och 1 1/2 tidigare spelare, vilket - trots avsaknaden av Max von Schlebrügge - torde vara rekord för vår del. Inte så jävla illa av en klubb som aldrig gör några vettiga värvningar.
***
Om ni scrollar förbi allt ointressant tugg om Linda Skugge har Anrell en riktigt relevant poäng rörande Djurgårdens läktarproblem. Vi känner igen tugget, om man säger så. Att det åtföljs av sportsliga genomklappningar, uteblivna storvärvningar och en arenafråga som kollapsat fullständigt gör inte saken bättr... eller sämre, ska det vara, så länge det handlar om någon annan. Låt det aldrig mer vara Hammarby det handlar om.
***
Slutligen: Terje Liveröd kan säga precis vad fan han vill - frågar man Sebastian Eguren svarar han forza Bajen siempre.
***
Nästa inlägg får bli arenan och vd-bytet. Det är hög tid och frågorna är intimt förknippade med varandra.
Åsså blir det ju lite Silly och riskkapital framöver också, på gott och ont.
posted by ...grönvita sidan upp! at 3:05 AM
7 Comments:
Glad att se att du lever. Men om du skall utge dig för att vara GVSU får du allt öka takten, annars kommer vi alla hardcores att anse dig evinnerligen abdikerad. Redan innan Tidaholms fetaste kvinna har sjungit klart för Säsongen. Kämpa GVSU!
För övrigt: gå med i Söderkisar NU!
Just som kudden börjar locka ser jag att det kommit ett nytt långt inlägg på bloggen. Alltid en liten högtidsstund.
Jag kan inte klandra Benke för att han skippar em-kvalet och glider in på en räkmacka. Jag tror att jag kommer att göra samma sak. Efter den två förnedringarna mot Tyskland 2006 slutade jag bry mig om landslaget och har följt kvalet med ett akademisktintresse. Nu fyra veckor innan em börjar intresset trots allt vakna.
Men att Alex är med fattar jag inte, han blev ju förnedrad av Haris och Emil för någon vecka sen. Fast Spanien har väl inte heller några jättar på vänsterkanten så det ska väl inte vara nåt att ligga sömnlös över.
Puckey..... jag tycker inte det riktigt det är schysst att kalla en så fin sport något sånt, skridskobrottning känns mycket ärligare eller i nödfall klubbfäktning.
Back on track, we like
Det var på tiden Gvsu! Välkommen tillbaka!
/Hingsen
Är det inte du som är Anrell? Å andra sidan har du/ni alltid varit lite schizofrena. Skönt att ni är tillbaka iaf...
Jag tycker annars det hade varit ett lysande tillfälle att låta målvakterna stå varannan match när Shabaan var tillbaka från skada. Om man ska köra det upplägget överhuvudtaget så ska man väl göra det i ett sånt läge. Speciellt med tanke på det täta matchandet.