Manifest för ett party

Den senaste veckans diskussion i fotbolls-Sverige har handlat om Silly, förstås, men även om klubbarnas och supportrarnas ansvar för fotbollens framtid. Till exempel genom den väl genomarbetade och intressanta artikleln i Svenska Dagbladet, som visar att det finns ett liv även i skuggan av giganter som Sylvén och Majla... nej, förlåt, nu skulle vi berömma och inte dissa. Vi är så vana vid motsatsen.

Hur som helst, artikelserien hittas här, här och här och Hammarbys CSR-rapport kan läsas i sin helhet här.

***

Alla initiativ är bra, med tanke på hur de senaste två säsongerna gestaltats (för det är, oavsett vilka "värre grejer" som "hänt förr", alltid gestaltningen som räknas för dem som inte vet vilka "värre grejer" som "hänt förr"). Problemet är bara att direktiv som kommer uppifrån i bästa fall tas emot med en axelryckning och i värsta fall bara blir nytt bränsle på upprorsbrasan.
Ska vi reda upp läktarröran måste det börja inifrån själva läktarna, och där är den nybildade BajenGruppens öppna brev en bra början. Så vitt vi förstår rör det sig om en bred sammanslutning av grupperingar på läktarna, med Bajen Fans i centrum och där medlemsmatrikeln sträcker sig hela vägen från farbröder i kilt till grabbar i keps.

Alla ska vara med. Alla måste vara med. Det är en grundförutsättning för att något sådant här ska kunna fungera. Det gör hela gränsdragningen enkel: Alla är välkomna på Hammarbys läktare - så länge de inte pajar för Hammarby. Tanken är lika enkel som klockren. Nu återstår "bara" att omsätta det i praktiken. Att enas i teorin är i alla fall en bra början.

Vi håller tummarna.

Och sjunger skiten ur resten.

***

Denna artikel föranleder frågan: Vem var det som hade taskigt måndagshumör?

***

Jo, som sagt, Silly Season är knäppare än någonsin, och kulmen nåddes antagligen i slutet av förra veckan, när Expressen försökte värva ...grönvita sidan upp!. Lönen var obefintlig, arbetet otacksamt och det känns inte som om vi har rätt karaktär för att passa in i deras värvningsprofilparametrar, men det hade nästan varit värt det ändå bara för att se vad Lühr skulle säga. Nästan.

***

Men ibland har Expressen faktiskt kanske lite rätt också. Mer om det senare.