Drogromantik
Frankie på Bara Ben verkar ha blivit lite purken över att vi tar så hårt på Hammarbys senaste bokslut, och kastar sig ut i de sedavanliga droganklagelsemyterna innan han kommer till poängen - att det är mycket mer synd om honom.
Det har han förstås alldeles rätt i.
Och det är kanske värt att ha i åtanke, att av Allsvenskans alla fotbollsföreningar med någorlunda ambitioner är det nog bara Malmö och Elfsborg som i dagsläget går vinst i driften utan spelarförsäljningar och utan att strafftaxeras å det grövsta. Vilket manar till eftertanke.
Om man sedan betänker att av de lag som hamnade på övre halvan i Allsvenskan hade sex riskkapitalbolag eller andra externa finansiärer (Göteborg är ett specialfall i sammanhanget, och ger en helt ny spin på begreppet "riskkapital", men hur som helst...), och det sjunde är Hammarby, manar det också till eftertanke (och understryker för övrigt återigen arenariskkapitalfrågans - från och med nu känns det rimligast att skriva ihop dessa två frågor som en - enorma betydelse).
Men var och en är sig själv närmast. Och att skratta åt andras olycka är - oavsett vad flosklerna gör gällande - inte lika tillfredsställande som att ha lite egen lycka att skratta åt. Och vi känner oss rätt svältfödda på sådant just nu.
***
Konstigt nog verkar det återigen vara läge att uppfostra vårt kära broderfolk i narkotikakunskap.
Vi röker inte gräs.
Rökte vi gräs skulle vi snarare ha antagit motsatt attityd. Cannabis gör dig slö, letargisk och allmänt tillfreds med tillvaron*) (vilket förvisso skulle kunna förklara en hel del av de senaste årens händelselösa Hammarby-årsmöten).
Paranoian kommer först när man försöker lägga av. Och i de allra flesta fallen var paranoian säkert en orsak till att man började.*)
Gudarna ska veta att det är sådana här dagar vi inte kan låta bli att önska att vi rökte gräs.*)
Ja, vi rekommenderar faktiskt Bara Ben-redaktionen att rota fram de gamla Nationateatern-plattona vi bara vet måste finnas i samlingen, och kanske sent en lördagkväll, mitt under the omoralisk schlagerfestival, uppsöka närmaste tillgängliga utskänkningsställe för cannabis.**)
Hur var det nu?
...upp vid Näckrosdammen, Vasaparken eller Femmans Torg...*)
Det känns kanske lite bättre sedan.
***
Appendix från ...grönvita sidan upp!:s juridiska avdelning:
*) Vi uppmanar givetvis inte någon - inte ens Göteborgare - till att missbruka narkotika. Inte heller vill vi med detta ens antyda att representanter för vissa namngivna musikaliska grupper är eller skulle ha varit benägna att inhalera dylika substanser. Till yttermera visso har vi ingen som helst ambition att här utpeka vissa platser i eller omkring Göteborg såsom varande centra för försäljning av illegala substanser. Detta geller givetvis också icke namngivna platser, som Synvillan, Gamla Ullevi eller Kamratgården. Slutligen vill vi påpeka att vi kraftfullt tar avstånd till alla former av köp, försäljning eller missbruk av narkotika. ***)
**) Se *). Det förtjänas att påpekas igen.
***) Påpekas endast i syfte att undvika rubriker av slaget BLOGG-KNARK-CHOCK-ATTACK och dylikt på diverse mindre nogräknade platser.
Det har han förstås alldeles rätt i.
Och det är kanske värt att ha i åtanke, att av Allsvenskans alla fotbollsföreningar med någorlunda ambitioner är det nog bara Malmö och Elfsborg som i dagsläget går vinst i driften utan spelarförsäljningar och utan att strafftaxeras å det grövsta. Vilket manar till eftertanke.
Om man sedan betänker att av de lag som hamnade på övre halvan i Allsvenskan hade sex riskkapitalbolag eller andra externa finansiärer (Göteborg är ett specialfall i sammanhanget, och ger en helt ny spin på begreppet "riskkapital", men hur som helst...), och det sjunde är Hammarby, manar det också till eftertanke (och understryker för övrigt återigen arenariskkapitalfrågans - från och med nu känns det rimligast att skriva ihop dessa två frågor som en - enorma betydelse).
Men var och en är sig själv närmast. Och att skratta åt andras olycka är - oavsett vad flosklerna gör gällande - inte lika tillfredsställande som att ha lite egen lycka att skratta åt. Och vi känner oss rätt svältfödda på sådant just nu.
***
Konstigt nog verkar det återigen vara läge att uppfostra vårt kära broderfolk i narkotikakunskap.
Vi röker inte gräs.
Rökte vi gräs skulle vi snarare ha antagit motsatt attityd. Cannabis gör dig slö, letargisk och allmänt tillfreds med tillvaron*) (vilket förvisso skulle kunna förklara en hel del av de senaste årens händelselösa Hammarby-årsmöten).
Paranoian kommer först när man försöker lägga av. Och i de allra flesta fallen var paranoian säkert en orsak till att man började.*)
Gudarna ska veta att det är sådana här dagar vi inte kan låta bli att önska att vi rökte gräs.*)
Ja, vi rekommenderar faktiskt Bara Ben-redaktionen att rota fram de gamla Nationateatern-plattona vi bara vet måste finnas i samlingen, och kanske sent en lördagkväll, mitt under the omoralisk schlagerfestival, uppsöka närmaste tillgängliga utskänkningsställe för cannabis.**)
Hur var det nu?
...upp vid Näckrosdammen, Vasaparken eller Femmans Torg...*)
Det känns kanske lite bättre sedan.
***
Appendix från ...grönvita sidan upp!:s juridiska avdelning:
*) Vi uppmanar givetvis inte någon - inte ens Göteborgare - till att missbruka narkotika. Inte heller vill vi med detta ens antyda att representanter för vissa namngivna musikaliska grupper är eller skulle ha varit benägna att inhalera dylika substanser. Till yttermera visso har vi ingen som helst ambition att här utpeka vissa platser i eller omkring Göteborg såsom varande centra för försäljning av illegala substanser. Detta geller givetvis också icke namngivna platser, som Synvillan, Gamla Ullevi eller Kamratgården. Slutligen vill vi påpeka att vi kraftfullt tar avstånd till alla former av köp, försäljning eller missbruk av narkotika. ***)
**) Se *). Det förtjänas att påpekas igen.
***) Påpekas endast i syfte att undvika rubriker av slaget BLOGG-KNARK-CHOCK-ATTACK och dylikt på diverse mindre nogräknade platser.
posted by ...grönvita sidan upp! at 11:17 AM
4 Comments:
Hahaha blogg-knark-chock-attack. Det vore en rubrik det.
Poängeteras skall dock att Nationalteatern från 1970-talet till idag i sin starkt politiska anda var och är stora drogmotståndare. Låtar som Livet är en fest och Speedy Gonzales är Ulf Dagebys och Anders Melanders ironiska sätt att driva med den mentalitet som knarkare och fredagssuputer använder för att välja det lätta framför det hårda: en politisk kamp mot orättvisan i samhället.
Var inte helt tydligt om ni förstog det i ert regn av bitterhet kring att åter förknippas med haschish. Dock skall noteras att en sideffekt av att röka på mycket väl kan bli en psykos liknande den gnällighet ni uppvisade i ursprungsinlägget.
Så nu framstår frågan, hade ni trots allt rökt på och som resultat av detta flippat ur så kraftigt på både nationalteaterns gamla slagdängor som ert egna bokslut?
frankie: Nä, vi skyller i första hand på arenabeslutsnervositet och förkylning.
Bängen trålar!
Varför skulle Hammarbys styrelses agerande rättfärdigas av att IFK eller AIKs styrelser är ännu mer inkomptetenta?
Skulle jag vara mindre sur på min flickvän om hon hånglat runt bara för att polarens tjej bjöd ut sig totalt - knappast!
/Patrik
Lägger mig mitt emellan. Med gnaget och Blåvitt-perspektiv, känns det som om ni gnäller över vädret, medan vi sitter inne.
Samtidigt har alla supportrar sin fulla rätt till hederligt gnäll. Gnällandet är ju ärligt talat själva grundfundamentet i det tvångsmässiga supporterskap vi genomlider år efter år.