I say a little prayer for you

Nähä, där fick vi svar på tal igen. Ett knä som testats i tio, säger det igen, tio betydelselösa träningsmatchminuter i vinter och som så sent som för fyra dagar sedan, säger det igen, fyra, beräknades hålla för ungefär en halvtimmes spel, ska nu klara 90 minuters tävlingsmatch i vidriga väderleksförhållanden på en konstgräsplan inte överdrivet nära dig.
Just ja, i en tävlingsmatch mot Skandinaviens namnkunnigaste lag, om någon nu hade lyckats förtränga det.

Detta kan betyda en av två saker.
1) Ett mirakel har inträffat.
2) Man väljer att blunda för riskerna och hoppas på det bästa.

Vi har aldrig trott på mirakel, även om vår otro fick sig en rejäl törn hösten 2001, så det här höga spelet med Pétur den stores fotbollsframtid gör oss om möjligt ännu mer illa till mods inför ikväll än vi var innan.

Pétur, vi skiter i ateism för en kväll och ber en stilla bön till Nacka, Svenne Berka, Tom Turesson och de andra Bajengudarna att hålla en vakande hand över dig så att du klarar dig genom kvällen oskadd.

Truppen i övrigt orkar vi nästan inte tala om. Att Sebastian Castro-Tello får göra A-lagsdebut i tävlingssammanhang borde ha varit en stor, och glad händelse att rapportera om. Vi har väntat på det ett tag. Men inte när det sker på det här sättet.

Och ni som är ansvariga för att ha försatt Hammarby i den här situationen - och ni borde veta vilka ni är. Ni som suttit som handlingsförlamade, snubblat in i återvändsgränder, lovat runt och hållit tunt, givit media och diverse andra håntrattar frilägen och straffsparkar och öppna mål gång på gång på gång, och som plockat ut semesterdagar vid sämsta möjliga tillfälle:
Att ni inte skäms.