Att krypa för överheten

Det kan inte vara kul att heta Sten-Inge Fredin just nu, i den mån det överhuvudtaget kan vara kul att heta Sten-Inge (jmfr Kurt-Arne), men den här helgen får väl betraktas som något alldeles extra. Att se sin dyraste och mest prestigefyllda värvning någonsin, den spelare vars närvaro mer eller mindre är förutsättningen för klubbens elitsatsnings existens just nu, Allsvenskans stora fixstjärna, klä på sig ett annat lags mundering och på fullaste allvar - i den mån man nu kan prata om "allvar" när det gäller en glorifierad korpidrott som innebandy - ge sig ut och riskera liv, lem och inte minst hälsenor i elitserien i innebandy. Det sägs att varje dag säger det PANG i någon idrottshall i Sverige och den där fiolsträngen på benets baksida går av och snor upp sig själv rakt in i ett anatomiskt tjottahejti på någon olycklig motionär.

Och sedan inte ens våga säga vad han tycker om saken annat än inlindat, höviskt och lismande. Det är skillnad på folk och folk.
Nu är ju hr Larssons kontrakt förstås utgånget, det är allom bekant, och det är ingen tvekan om vem som har trumf på hand i den kontraktsförhandlingen. Bisarrt är det, oavsett vilket, och för oss icke-helsingborgssupportrar, tämligen underhållande.

Det kan inte vara så jävla kul att vara Jesper Jansson heller.

***

Lasse Eriksson flaggar på Officiella för en spännande silly och vad vi hört på omvägar är shoppinglistan lång och ungefär lika snårig som Palmeutredningen med huvudspår, plan b, c och d, och säkert en mr x där någonstans också på känt bajenmanér. Den skadebenägne Gefle-backen Anders Wikström är inte ett huvudspår, möjligen plan b, men vi lutar åt att han var plan c och när han blir klar för Elfsborg om någon dag tänker vi inte uppröras särskilt mycket. Detsamma gäller tack och lov de där bägge bänkade Kalmarbackarna.
När något huvudspår är avfärdat återkommer vi till dem.