Lång dags färd mot Shaaban

Det finns så mycket vi vill skriva idag, så lite fysisk och psykisk ork att göra det med. Vi får nog portionera ut saker och ting de närmaste dagarna. Först en tillbakablick.

Vi har levt med ryktet om Rami Shaaban till Bajen nästan lika länge som Bajens ledningsgrupp, sedan någon gång i oktober 2007 - alltså, när det gick från att vara en vag och dimmig önskedröm (och en märkligt vältajmad fejkartikel) till något så konkret *host* som ett silly-rykte (vi skrev om det första gången här, liksom i förbigående). Då och då har vi fått en liten inblick i vad som hänt bakom kulisserna. Ibland har det sett dystert ut, ibland har det sett hoppfullt ut, och det har sett säkert ut ett tag vid det här laget... så säkert att Hammarby tackade nej till Mattias Hugosson (och inte vice versa) i sista stund. Det har sett så säkert ut att vi lett överseende, kommit med uppmuntrande hintar, och irriterats som fan på pressens formuleringar om såpor, soppor och såsigheter.
Men även den säkraste affär kan gå käpprätt åt helvete om fel ord hamnar i fel öra, och därför har vi varit jävligt sparsmakade med att föra det vi hört vidare. Förlåt, men vi är - som sagt så många gånger förr - supportrar och inte reportrar. Ni ser ju hur det går när vi försöker oss på det andra skrået - Petter Andersson till Midtjylland och andra debacel.
Hursomhelst. Och ibland räcker arrogansen inte riktigt hela vägen. Tro oss, i våra mörkaste och ensammaste studer har det hänt att vi vaknat insnärjda i svettiga bajentäcken och väst mellan sammanpressade läppar de skulle tagit Hugosson... och det är inte otänkbart att Henrik Appelqvist och kompani har haft liknande morgnar.

***

En del - men inte allt - kan nog berättas nu.
I slutet av november sprack den tänkta affären mellan Rami Shaaban, Fredrikstad och FC Cluj, och Hammarby var plötsligt hans förstahandsval. Återstod "bara" för Hammarby - som precis hade dragit åt svångremmen rejält för att täcka inkomstbortfallet på grund av x antal färre långsidesplatser nästa säsong - att samla ihop de pengar som krävdes för att försäkra hans underskrift. Bästa tänkbara värvning, tyvärr med sämsta tänkbara timing.
Det arbetet fortgick alltså även i en månad innan Shaaban i Aftonbladet för första gången "outade" att han ville till Hammarby. En sak är säker, att det rör sig om - även om vi hört ett helt gäng olika summor - en jävla massa pengar, även om han krävde mindre av Hammarby än han tidigare gjort av andra allsvenska spekulanter. En sorts Stockholms-rabatt.

***

Aftonbladet, ja. Då gick Silly-ryktet om Rami Shaaban från att vara just ett silly-rykte till att bli ett "fullbordat faktum", och likaså masspsykos. Idag önskar nog både Hammarby och Shaaban att den där bekräftelsen hade fått vänta ett tag till.

***

Under december försökte alltså Hammarby hitta ett sätt att finansiera köpet av Rami Shaaban. Man visste nu vilka summor det rörde sig om, och eftersom det bara var på gränsen till omöjligt för en klubb av Hammarbys storlek och med Hammarbys ekonomiska förutsättningar, så bestämde man sig för att försöka. Gudarna ska veta att Hammarby behövde en vitamininjektion, något som kunde få oss att vända blad efter 18 månader av Bajensnack som hade jävligt lite med fotboll att göra. Att spara sig ur krisen en gång till skulle som bäst förlänga lidandet. Medan Lühr raljerade om att "Hammarby svingar vilt i målvaktsfrågan" och det ryktades som mest om Eddie Gustavsson och John Alvbåge arbetade Hammarby i det tysta mot ett enda konkret men svåruppnåeligt mål.

Men var fan får man pengarna ifrån?
Riskkapital i ordets egentliga bemärkelse var knappast aktuellt - även om det handlade om en svensk A-landslagsmålvakt så handlade det lik förbannat om en 32-årig svensk a-landslagsmålvakt, och det spelar ingen roll hur många Dino Zoff, Peter Shilton eller Lasse Eriksson som gör sina livs bästa säsonger ett antal år efter 32 som man kan hitta även vid en snabb och slarvig genombläddring av fotbollshistorien. Åldersfacism är åldersfascism vad den typen av finansiering - och transfermarknad - beträffar.
Alternativ fanns förstås - att sälja andelar i andra spelare för att finansiera Shaaban, eller att de med ekonomiskt eller rentav själsligt intresse av sportslig framgång för Hammarby gick in med sponsring... och delar av pengarna har man fått fram på det sistnämnda sättet. Vilka delar, hur stora de är och varifrån de har kommit vet vi inte tillräckligt säkert för att uttala oss om.

I det läget var Bajen också i högsta grad med och slogs om Johan Oremo - där fanns det nämligen riskkapital - men det stod snart klart att Hammarby bara möjligen kunde ro iland den ena affären, och backade när priset började dra iväg. Totalt sett hade Oremo antagligen kostat mer än Shaaban, och även om forwardsuppsättningen kunde förbättras var det målvaktsposten som var den stora knäckfrågan.
Eftersom kostnaden för Rami Shaaban var uppdelad på flera år var egentligen "det enda" som återstod att få fram cash för att komma överens med Fredrikstad.

***

Fredrikstad krävde sex miljoner kronor för Shaaban. Det första Hammarby måste göra var därför att få tag på tillräckligt många miljoner i hårda kontanter för att förhandla sig till ett pris där båda parter kunde komma överens. Snabbaste och enklaste sättet: Sälja en spelare. Sådant där brukar ju alltid inträffa när det är som minst lägligt, men det visade sig att även det omvända gäller. När det för en gångs skull är lägligt att sälja en spelare finns det plötsligt inga.jävla.köpare. Hammarby försökte under januari att sälja Paulinho till Persiska Viken, och till Danmark och vid något minnesvärt tillfälle till sydkoreanska ligan, men inget napp. Erkan var på väg till Turkiet på lån, dock aldrig riktigt konkret. Petter Andersson var på v... ja, ni vet den storyn, men backade själv ur. David Johansson var på väg till Fredrikstad, vilket ju onekligen hade varit smidigt, men backade ur han också av lätt insedda skäl (Fredrikstad. Grönhagen. Haugen. Barsom!). Och hade Porto velat lägga upp några friska miljoner för Simon Helg hade nog inte Bajen slagit dem på käften, så att säga. Chanko fanns det intresse för, men på längre sikt.

***

Men Sebastian Eguren till Villarreal - den såg vi definitivt inte hända. Eftersom vi inte vill att några Rosenborgs-representanter ska få ett lättare jobb på grund av detta ska vi inte utveckla vad vi tror om de summor det rör sig om vid ett köp - men lånesumman, i kombination med ytterligare en del sponsortillskott från privat håll hjälpte förstås till för att Hammarby skulle se slutet på affären. Men det fanns ingen större anledning till brådska, eftersom det internationella transferfönstret ett par dagar senare slog igen med en smäll som ekade över Hardangervidda, och därmed fanns det inte längre ens någon teoretisk risk att en köpstark klubb i Tjottahejti skulle förstöra Shaabans hemflytt-planer med ytterligare några miljoner.

***

Hammarbys resonemang i förhandlingarna med Fredrikstad var enkelt och fatalistiskt. "Finns det ingen annan köpare kan vi få ner priset, finns det en annan köpare har vi ändå knappast någon chans." Det hade helt enkelt inte kunnat gå att genomföra en affär annat än med mycket kalla nerver och stort tålamod. Eftersom man kände sig så pass säkra på Rami Shaabans egna intentioner kunde man låta Fredrikstad svettas, låta berget komma till Muhammed (eller om det var tvärs om), antyda att Arni Gautur Arason var ett spännande alternativ, och det som av proffstyckare i svensk och norsk press raljant beskrevs som en dråplig och desperat pengajakt in i det sista var i själva verket åtminstone delvis ett riktigt elegant parti bluffstopp.
Resten var förstås bara en tidsfråga. För varje dag blev Shaaban mindre värd för Fredrikstad och affären billigare för Hammarby.

Hammarby och Fredrikstad var överens i fredags om en summa ungefär mitt emellan bägge parters utgångsbud, inga konstigheter där. De senaste dagarnas slutförhandlingar har rört smådetaljer i kontraktet, och i går eftermiddag löstes den sista lite mer komplicerade frågan. Sedan var det bara att försöka pricka in rätt tid för presskonferensen, vilket vem som helst kan klara bara man får tillräckligt många försök på sig.

***

Det har snackats vitt och brett om att en misslyckad värvning av Rami Shaaban skulle vara en katastrof för Hammarby, och att det inte kunde vara någon större utmaning att göra klart med en spelare som så tydligt deklarerat att han vill till klubben. Detta är delvis sant och delvis skitsnack. Som sagt var Rami Shaaban till Hammarby bästa tänkbara värvning, men chansen till den kom vid sämsta tänkbara tillfälle. Hade den gått i stöpet, särskilt efter alla turer i pressen kring jul, hade det mycket väl kunnat vara en katastrof - ytterligare ett varv i den negativa spiralen, kanske just det sista varvet innan spiralen slutar i ett hårt, Råsundagrått betonggolv - så mycket är sant.

Men en enkel värvning? No damn way.

Det slutade lyckligt, det är en bragd, och den ska de ansvariga - huvudtränare Tony Gustavsson, vd Henrik Appelqvist, styrelseordförande Jan Friedman, fotbollschef Lasse Eriksson, förhandlingschef Thomas Andersson, El Rey Sebastian Eguren, och de än så länge namnlösa individer och företag som bidragit till att göra Hammarbys största värvning någonsin - hyllas utav bara helvete för.

***

Okej. Hur går vi vidare? Vad betyder det här rent konkret för Hammarbys del? Är Rami Shaaban värd alla miljonerna? Den frågan kan egentligen inte besvaras förrän 2012, men våra teorier i ämnet kommer inom de närmaste dagarna. Liksom en närmare flukt på matchtröjan, som tills vidare kan beskådas här.