We killed Kurt-Arne

Man spelar efter sitt material.
Det mantrat har som bekant blivit optimerat till spöklik förbannelse av en viss Kurt-Arne Bergstrand. Vi är inte den typen av människor som låter hatet till ett annat lag överskugga kärleken till det egna, inte i vanliga fall i alla fall, men, jo, vi hatar Kalmar FF, samtidigt som vi inte kan låta bli att hysa en viss beundran för dem. Hatet beror inte på traditioner, inte på lokalrivalitet, inte på att någons moster slog ett paraply i huvudet på någons faster någon gång 1900-kallt, utan helt enkelt på att Kalmar, på senare år, varit så jävla bra på att dra ner brallorna på Bajen.

Det är över nu.
För första gången sedan den här bloggen grundades, och en tid innan dess, har Hammarby vunnit en tävlingsmatch mot Kalmar, och där hatet går ut går euforin in.
Vi hade väntat oss 90 minuters plåga och vanmakt. Vi ska inte låtsas att matchen var fri från plåga och vanmakt - det är de aldrig när man är bajare - men den var också full av fotbollsglädje, där båda lagen saknade nyckelspelare och där båda lagen spelade efter materialet, och där Tony Gustavsson drog ner brallorna på Kurt-Arne Bergstrand med hans egna metoder.
Till fotknölarna.

***

Benny Lekström höll nollan på Söderstadion igen. Och för en målvakt är det det enda som räknas. Målvaktskrisen får vila några dagar.

José Monteiro de Macedo var tillbaka i startelvan, revanschsugen utav bara helvete och på den högerbacksplats där vi egentligen tyckt att han hör hemma hela tiden. Samtidigt börjar vi undra om det inte är på vänsterbacken David Johansson hört hemma hela tiden. Och om det inte var höstens backlinje - Johansson (D, inte E) - Sleyman - Traoré - Monteiro - som plötsligt uppfanns där. Vilket innebär att vi har två vänsterfotade ytterbackar, en U21-landslagsman och en A-landslagsman, utanför startelvan. Hörde vi "i-landsproblem`"?

Ett annat i-landsproblem är, som vi var inne på för några timmar sedan, mittfältet. När det består av fem man, varav tre är från HTFF och därmed snarare pojkar, och den fjärde är ungefär lika gammal, och den femte spelade pojkfotboll i Bajen innan hans karriär kom på irrvägar, allt fungerar prickfritt och varken Sebastian Eguren eller Mikkel Jensen ingår i det börjar det nästan bli lite löjligt. Haris Laitinens vår har vi hyllat redan innan den här matchen, nu börjar vi fundera på hur rolig hösten kan bli...
...detsamma gäller Castro-Tello.
Chanko var Chanko och det räcker så bra.
Erkan kom inte riktigt upp i den klass man vet att han har, men det var ingen av hans sämre matcher i år. Och kraven är så höga just därför att vi vet vad han kan. Petter rev och slet och nickade. I mål. Det har sagts mycket om Paulinhos säsong, men kan man slå ett inlägg som Petter Andersson ohotat tillåts nicka in får man godkänt. Trots missen på Charlie Davies drömpass i slutet.
Charlie får nog 90 minuter nästa vecka...
...om inte Bajen fortsätter med 4-5-1...
...men det händer väl inte?

***

I den startelva som fullständigt rullade ut Kalmar FF, guldkandidat, ingick fem spelare vilkas senaste klubbadress var HTFF. Det är rätt viktigt att ha i åtanke.

***

Samtidigt är det alltid slumpen som avgör, och hade Kalmars stolpträff i slutminuten gått stolpe in i stället för stolpe ut hade det här inlägget varit av en helt annan karaktär.

***

Eftersom Lühr enligt sin blogg inte gick på semester förrän vid midnatt hinner han precis med att få in en till HAMMARBY KAN TAPPA MATCHHJÄLTEN REDAN I SOMMAR-rubbe i torsdagstidningen.
Ni läste det här först.
Ha en skön och, framför allt, lång semester, Lühr.

***

Det kan bli en intressant dag i morgon också.