En fråga om timing

Seems like we picked the wrong day to quit nagging.

När vi inledde projekt Bajenfrid 2007 häromdagen (det känns som så länge sedan!) hade vi på känn att ödet skulle straffa oss på ett eller annat sätt, men vi såg inte varningstecknen. Vi visste att vi skulle kasta en del stenar i glashus, men vi hade hoppats på lite tjockare glas och lite större rum.
Klockan 18:35 fick vi klarhet och fönsterrutorna for åt helvete.
Men likt en drake som lyfter i motvind tömmer vi ut våra sista positiva krafter för ögonblicket och lista ett antal anledningar till att Det kunde varit värre:

- Det var en träningsmatch.
- Det blir lättare att analysera vad som var fel tack vare de revolutionerande gps:erna.
- De sista 70 minuterna vann Bajen med 1-0.
- Det var en träningsmatch.
- Erland Hellström, Charlie Davies, Paulinho, José Monteiro, Christian Traoré och Suleyman Sleyman ska alla in i startelvan. Sebastian Eguren och Petter Andersson ska i sin tur spela på andra platser.
- Nu vet vi åtminstone vad som inte funkar.
- Det var en träningsmatch.
- Motståndarlaget coachades inte av Anders Linderoth.
- Spelarna har definitivt, som efterfrågat, testat sina gränser nu.
- Det var en trä... ja, ni fattar.

Och. Skämt åsido. Fotboll är inte matematik, särskilt inte i en träningsmatch (there it was again). Tre mål på fyra minuter har ingenting att göra med hur bra BP är eller hur svagt Hammarby är. Det handlar om att gå ut och ställa ut skorna. Det ska man skämmas för, det ska man ha skit för, det ska man ha straffträning för, särskilt när ett rätt stort antal fans betalat hutlöst inträde en ruggig torsdagkväll i början av mars (någon föreslog intervall i Hammarbybacken, låter rimligt), det ska man fan be jävligt ödmjukt om ursäkt för, men det har alltså ganska lite med Allsvenskan att göra.

Det återstår åtta dygn av projekt Bajenfrid 2007, och anledningarna till varför vi startade är mer aktuella än någonsin. Hammarby har ett lag att bygga till säsongsstarten, Hammarby måste göra det med den tränare och de spelare som finns.
Det vi supportrar kan göra är att göra vårt yttersta för att lyfta dem.
Sänkt sig har de gjort väldigt bra på egen hand idag.
Det vet de nog om.

***

När vi drog igång projektet fick vi ett mejl från en av landets mer ryktbara fotbollsjournalister som i hövlig ton frågade om det innebar att vi skulle åka på långsemester. Det ska vi inte - inte nu heller - men en kortare semester, eller vad man nu ska kalla det, börjar när detta inlägg är skickat.
En kollektiv kollaps kan vara bra ibland. Man får tid att tänka över livet, sin situation, sina prioriteringar oh sina val. Även om man gör det på en spännbädd i ett madrasserat rum. Nu tar vi och kollapsar på vårt eget kollektiva vis fram till på lördag.
Det är således öppet mål i kommentarsfältet. Också.
Ha det så kul. Det tänker vi ha.

Dagens krislag: Nej, inte idag. Det får finnas gränser.