Look back in anger

Vi börjar med något helt annat. Heidar Geir Juliusson, bekant från i somras, får en ny chans att visa upp sig i träning nu under EM-kvaluppehållet. Han såg spännande ut då, och ett par månaders drillning i isländska andraligan har förhoppningsvis inte gjort honom sämre.


Ännu intressantare låter det att Hammarby dessutom låter en målvakt provspela - PSV Eindhovens (fjärdemålvakt, men ändå) Nathan Coe. Han är 22 år, 1,91 lång och väger 82 kilo. Även om hans kontrakt med PSV mer är en pappersmerit än något annat - han har aldrig spelat en tävlingsmatch för dem - är han mycket högt aktad i sitt hemland. Hemlandet som pikant nog är Australien.
Han har inga bokförda A-landskamper, men har varit med i Guus Hiddinks trupp till ett par träningsmatcher 2005. Ska man tro de australiska fotbollsfansen var det många som ville ha med honom i VM-truppen, på bekostnad av den där lite ålderstigne tredjemålvakten som spelar i Schweiz eller något sådant, vad han nu hette.
Coe har rätt så omfattande meriter från U19- och U21-spel och var bland annat med och spöade Brasilien i U21-VM 2003. Brassarna hade tydligen 28 skott och 65% bollinnehav. Fyra spelare från den Brasilien-trupp som i skrivande stund idkar jogo stelfryso på Råsunda inför 34 000 hänförda cirkusbesökare, Adriano, Daniel, Daniel Carvalho och Dudu, ingick i motståndarlagets startelva. Att Australien sedan åkte ut mot hemmanationen Förenade Arabemiraten kan vi väl lämna därhän.

Vi jagar ytterligare info på den punkten.

***

Två korta reflektioner.
Först, apropå Island: den person som bestämde att man ska spela ödesmättade kvalmatcher i Reykjavik i mitten av oktober verkar ha ungefär lika bra koll på det här med väder som de som förespråkar att Sverige, med dagens arenastandard, går över till höst-vår.

Apropå is och landet: Det känns faktiskt helt korrekt att schlager-SM nu tar steget fullt ut och placerar alla deltävlingarna i provinsiella puckeylador. Harmoni.

***

Vi hade gärna slutat där.
Tyvärr finns det ju en sak till att skriva om.

Naturligtvis borde vi känna vrede över dagens besked att Tävlingsutskottets dom står fast. Det har skrivits spaltkilometer, och kommer att skrivas många mil till, om det orättfärdiga i att det som skedde ledde till poängavdrag och de mer eller mindre krystade domedagsscenarior som detta prejudicerande beslut kan leda till.

Och ja, regeln är orättfärdig, rentav vansinnig, och måste bort. Därom är nog hela fotbolls-Sverige, utom Mats Olsson och Johan Esk, överens. Men all den vrede vi hade att tillgå - och den var stark och vitglödgad och ursinnig - gick åt den 28 augusti. Och det var då, och bara då, som Hammarby förlorade poängen. Återstår gör bara en stor trötthet och ett par ord som ingen jävel ändå kommer att lyssna på i den kollektiva vrede-nirvana som en stor del av Hammarbys supporterskara nu tycks piska sig och varandra upp mot.

Ändå måste de sägas. För nattsömnens skull om inte annat.

Regeln om poängavdrag fanns även före avspark den 28 augusti, och en femåring borde ha kunnat räkna ut att precis det här skulle hända när matchen avbröts. Orättfärdigt eller inte. Regeln fanns, allt sket sig ändå, och här är vi nu.

Handlingar får konsekvenser.

Om man misstror Makten. Om man inte litar på Makten. Om man vill bekämpa och besegra Makten är det enda sättet att vara smartare än Makten.
Att undvika att försätta sig och dem man så högljutt påstår sig älska i en situation där dessa är hjälplöst utlämnade till Maktens godtycke är inte en så jävla dålig början.

***

Samtidigt som detta skrivs faller Sveriges U21-landslag igenom fullständigt i Trollhättan. Dessvärre med Erkan och Stoor på planen. Lite vrede fanns det visst kvar ändå...