Spionen lägger pussel
Det är något visst med Silly ändå; någon magisk kraft som kan få den mest luttrade och skrivtrötte ex-bloggare att återigen känna kittlingen. En kittling som tar sig i uttryck att man gör halsbrytande googlingar på en myriad varianter av spelarsmeknamn med tveksam stavning, planlöst surfar på statistiksajter för brasilianska regionalligor, landar på portugisiskspråkiga sajter med konstiga designval, hänger på forumsidor för klubbar som Lilleström och rotar fram - i triumf! - web-tv-sammandrag av norska träningsmatcher för att skapa sig ett intryck av en spelare som man en halvtimme tidigare inte viste fanns. Men som nu kan vara allt ifrån årets Mr X till årets marockan på cykel.
Håll andan, trumvirvel och giv akt, det är en brasse på provträning. En alldeles äkta brasiliansk brasse som ingen jävel hört talas om (fast det sägs att han var i Kalmar och vände härom året) och som dristade sig att provspela för norrmännen i röda skor. Som synes i tv-länken ovan (han har nummer 5, pjucken är som sagt röda och han märks i första hand vid framspelningen som leder fram till straffsituationen och vid en riktigt snygg soloprestation i slutet) verkar han i alla fall ganska snabb, åtminstone omgiven av försäsongsstabbiga norrmän. Det gjorde å andra sidan Toni Nhleko också.
Renan (eller Renam) Franca de Campo (eller Campos) är i alla fall här i några dagar till och beskrivs på Officiella (och på alla andra sajter där ingen jävel hört talas om honom utan bara återrefererar vad som står på Officiella) som "djupledslöpande forward och en bra passningsspelare". Vi föredrar när en forward beskrivs som "en bra målgörare" men det är sådana vi är. Norrbaggarna beskriver honom också så här: "Brasse med nr 5 på ryggen (Renam?) var meget god med ball, men virket mer som en offensiv midtbane enn spiss...?" och då låter det ju som en riktigt typisk Bajensk anfallsvärvning från tiden före Paulinho. Men vi kan ju i alla fall låta honom visa upp sig lite innan vi börjar hånskratta. Vem vet, han kanske kan skjuta?
***
När det gäller årets tröjnummer har det hänt en hel del. Största hoppet så vitt vi kan se gör Carlos Gaete, som kom in i ett läge i fjol när det lägsta nummer som fanns att tillgå var 29. I år är Carlos nummer 7. Det är första gången på rätt många år som 7:an tillhör en mittfältare; främst för att siffran i ett antal säsonger varit vikt åt Den Siste Guldhjälten (Lasse Eriksson borträknad), Suleyman Sleyman. Det är förstås fortfarande inte helt uteslutet (men inte heller sannolikt) att "Sulan" blir kvar, men i så fall blir det som något annat.
Fredrik Söderström tar över Sebastian Egurens nummer 8, vilket vi hoppas är ett gott omen, även om den kanske förlorade lite magi under tiden den var utlånad till inlånade Olof Guterstam i höstas.
Rami Shaaban är nummer 1 även i år, no shit Sherlock.
Petter Anderssons tröja nummer 9 övertas av "veteranen" - jo, det har han hunnit bli - Sebastian Castro-Tello, och det kommer samtidigt som han prövas som central offensiv mittfältare. En tillfällighet eller en tanke? You name it. När Petter Andersson tog 9:an för ett par år sedan lämnade han i från sig 22:an till - just det - Castro Tello. Ingen arvtagare till Castro syns till här; 22:an är tom tills vidare.
Isak Dahlin har inte gjort någon succé i Max von Schlebrügges tröja 13; han kanske tar den med till HTFF men i A-truppen tillhör den nu Igor Armas.
Spelare 12 är spelare 12.
Första vakans hittar vi rätt högt upp i banan; ingen har vågat sig på att ta över 16 i år. Kanske inte så konstigt med de senaste årens facit i åtanke; Dubbel-Gurra gick bara bakåt i utvecklingen, Dadomo fick inte förlängt och det första som hände när Söderström drog på sig den i fjol var att han blev sjuk.
För 2 1/2 år sedan bestod Allsvenskans hetaste anfallspar av två killar i tröja 19 och 20. Ingen av dem är kvar, och ingen av tröjorna är fylld. Klebér Saarenpääs tröja 21 innehas av Monday James, åtminstone till sommaren, och Maic Sema tar sig ner från 33 till det mer normala 23. Marcus Törnstrand är inte 20 än, men verkar trivas som 30+ och behåller förra årets nummer 32. Tillsammans med vår andramålvakt och fjärdemålvakt är han ensam på "fel" sida 30-strecket.
Simon Helg håller också på traditionen med 26; samma nummer som i fjol.
***
Vari ligger det intressanta med att analysera något med så omtvistad meningsfullhet som tröjnummer sönder och samman? Vi vet inte heller, men minns att det var ganska kul en gång i tiden. Och upptäcker till vår förvåning att det är ganska kul nu också. Det är inte mindre betydelsefullt än ett klubbledarcitat under Silly, i alla fall.
Håll andan, trumvirvel och giv akt, det är en brasse på provträning. En alldeles äkta brasiliansk brasse som ingen jävel hört talas om (fast det sägs att han var i Kalmar och vände härom året) och som dristade sig att provspela för norrmännen i röda skor. Som synes i tv-länken ovan (han har nummer 5, pjucken är som sagt röda och han märks i första hand vid framspelningen som leder fram till straffsituationen och vid en riktigt snygg soloprestation i slutet) verkar han i alla fall ganska snabb, åtminstone omgiven av försäsongsstabbiga norrmän. Det gjorde å andra sidan Toni Nhleko också.
Renan (eller Renam) Franca de Campo (eller Campos) är i alla fall här i några dagar till och beskrivs på Officiella (och på alla andra sajter där ingen jävel hört talas om honom utan bara återrefererar vad som står på Officiella) som "djupledslöpande forward och en bra passningsspelare". Vi föredrar när en forward beskrivs som "en bra målgörare" men det är sådana vi är. Norrbaggarna beskriver honom också så här: "Brasse med nr 5 på ryggen (Renam?) var meget god med ball, men virket mer som en offensiv midtbane enn spiss...?" och då låter det ju som en riktigt typisk Bajensk anfallsvärvning från tiden före Paulinho. Men vi kan ju i alla fall låta honom visa upp sig lite innan vi börjar hånskratta. Vem vet, han kanske kan skjuta?
***
När det gäller årets tröjnummer har det hänt en hel del. Största hoppet så vitt vi kan se gör Carlos Gaete, som kom in i ett läge i fjol när det lägsta nummer som fanns att tillgå var 29. I år är Carlos nummer 7. Det är första gången på rätt många år som 7:an tillhör en mittfältare; främst för att siffran i ett antal säsonger varit vikt åt Den Siste Guldhjälten (Lasse Eriksson borträknad), Suleyman Sleyman. Det är förstås fortfarande inte helt uteslutet (men inte heller sannolikt) att "Sulan" blir kvar, men i så fall blir det som något annat.
Fredrik Söderström tar över Sebastian Egurens nummer 8, vilket vi hoppas är ett gott omen, även om den kanske förlorade lite magi under tiden den var utlånad till inlånade Olof Guterstam i höstas.
Rami Shaaban är nummer 1 även i år, no shit Sherlock.
Petter Anderssons tröja nummer 9 övertas av "veteranen" - jo, det har han hunnit bli - Sebastian Castro-Tello, och det kommer samtidigt som han prövas som central offensiv mittfältare. En tillfällighet eller en tanke? You name it. När Petter Andersson tog 9:an för ett par år sedan lämnade han i från sig 22:an till - just det - Castro Tello. Ingen arvtagare till Castro syns till här; 22:an är tom tills vidare.
Isak Dahlin har inte gjort någon succé i Max von Schlebrügges tröja 13; han kanske tar den med till HTFF men i A-truppen tillhör den nu Igor Armas.
Spelare 12 är spelare 12.
Första vakans hittar vi rätt högt upp i banan; ingen har vågat sig på att ta över 16 i år. Kanske inte så konstigt med de senaste årens facit i åtanke; Dubbel-Gurra gick bara bakåt i utvecklingen, Dadomo fick inte förlängt och det första som hände när Söderström drog på sig den i fjol var att han blev sjuk.
För 2 1/2 år sedan bestod Allsvenskans hetaste anfallspar av två killar i tröja 19 och 20. Ingen av dem är kvar, och ingen av tröjorna är fylld. Klebér Saarenpääs tröja 21 innehas av Monday James, åtminstone till sommaren, och Maic Sema tar sig ner från 33 till det mer normala 23. Marcus Törnstrand är inte 20 än, men verkar trivas som 30+ och behåller förra årets nummer 32. Tillsammans med vår andramålvakt och fjärdemålvakt är han ensam på "fel" sida 30-strecket.
Simon Helg håller också på traditionen med 26; samma nummer som i fjol.
***
Vari ligger det intressanta med att analysera något med så omtvistad meningsfullhet som tröjnummer sönder och samman? Vi vet inte heller, men minns att det var ganska kul en gång i tiden. Och upptäcker till vår förvåning att det är ganska kul nu också. Det är inte mindre betydelsefullt än ett klubbledarcitat under Silly, i alla fall.
3 Comments:
Det är väl ändå Erland som är den siste guldhjälten. Iaf ett tag till.
Det är sådan här analyser som gör att livsandarna vaknar!
Äntligen är du tillbaka... Kommer följa dig hårt under de sista sillyveckorna...