All that you can't leave behind

Vad tar man med sig från en derbyförlust?
Vad bär man från olycksplatsen där skärvorna av ens tillvaro ligger kvar?

Oväntat mycket. Att en derbyförlust kan vara hedersam och orättvis är av ganska liten betydelse - det är lik förbannat en derbyförlust - men efter alla frågetecken som varit, efter alla luckor i spelet, all turbulens, alla skador och inte minst alla skräckvisioner känns 0-1 mot AIK som ett resultat vi kan leva med.

Och det fanns ju en del att ta med sig.

Charlie Davies. Han kan bli nåt den grabben.
Emil Johansson. Han kan bli nåt, den grabben.
Lolo Chanko. Han är nog redan nåt.

Och - betydelselöst i den här matchen, för det är fortfarande målen, även skitmålen, som räknas, men efter skitmålet vek inte Bajen ner sig, som så många gånger förr, utan fortsatte, kontrollerat och tålmodigt att dominera spelet med en - äntligen - ganska tydlig linje och idé. Som sagt, betydelselöst i tisdags, men i ett längre perspektiv var det nog rätt viktigt.

Allt annat har väl redan sagts, va?
Vi tänkte väl det.

***

...grönvita sidan upp! går (som ni kanske märkt de senaste dagarna) på fysisk och själslig halvfart för ögonblicket, p g a sjukdomar och andra distraktionsmoment, men vi jobbar på saken.

I morgon är det BP. Så var det sagt.
Och: Det är 23 omgångar kvar, förlorar vi dem åker vi ur. Med eller utan spelidé.