BELGIUM!*)

Nothing changes on New Year's Day, sjöng Bono en gång i tiden, vilket är skitsnack om man ser till fotbollsvärlden. För den 1 januari öppnar det internationella transferfönstret och i ett enda slag kan förväntningar byggas eller krossas, drömslott uppstå eller brutalt flyga i luften.

Det har surrats länge, men nu verkar det klart att det blir ännu en fönsterföljetong vad gäller Max von Schlebrügge. HLN i Belgien rapporterar (dock inte på nätet, verkar det som) att Anderlecht förhandlar med Max, och vår förhoppning om ett gott nytt transferfönster ser därmed ut att kunna slås i spillror på rekordtid.

Det kommer vid sämsta möjliga tillfälle; efter en julvecka där Bajen, efter värvningen av Charlie Davies, ridit på en våg av lugn och helgfrid, och även om vi hoppas, innerligt, att uppgifterna inte stämmer och att belgiska medier inte är trovärdigare än svenska, så ser det minst sagt otäckt ut.

Hammarby har redan blivit av med hälften av sin ordinarie backlinje från 2006. Plus målvakten, som i och för sig ersatts, men innan Erland Hellström har fått klartecken för sitt knä och visat att han är mogen uppgiften känns han som en klar försvagning jämfört med Ante Covic.
Att sälja Max i nuläget vore ett gigantiskt misstag - inte ett lika stort misstag som det hade varit att göra upp affären innan säsongskortsförnyelsernas deadline, men det ska ju säljas nya kort också. Vi har varit inne på det förut:

När en klubb (eller dess externa finansiärer) köper - eller för den delen säljer - en spelare, är det inte bara en rent ekonomisk transaktion om 65-85 kilo fotbollskropp och 21 gram fotbollssjäl. Man handlar inte enbart i hans fysiska närvaro eller frånvaro, transaktionen stannar inte vid hans spelarmässiga, eller mänskliga kvaliteter.
Vad man köper - eller säljer - är också en del av supportrarnas hopp och förväntningar, av sponsorernas intresse, av surr, av mediabild, av souvenir-, årskorts- och reklamplatsförsäljning.

Det var Max vi pratade om då, förstås, och som trogna läsare minns även för ett par dagar sedan:

Det handlar bara om att sätta ett ekonomiskt värde på att få behålla Max ett år till. Och med tanke på hans sportsliga värde OCH att det redan varit jävligt turbulent i truppen OCH vilka signaler det skulle sända om han såldes är det priset fan så mycket högre än någon klubb rimligtvis kan vara beredd att betala. Alltså ska Max stanna.
En mer renodlad ekonomisk analys av Max-läget kan även läsas på annat håll.

Priset som uppges i belgisk press - cirka 5,8 miljoner kronor - kommer inte ens i närheten av Max ackumulerade sportsliga, marknadsmässiga och bajenkulturella värde. Om prisuppgiften är det minsta förankrad i verkligheten vet vi dock inte, och vi hoppas att så inte är fallet - ja, vi hoppas förstås att hela storyn är lögn och förbannad dikt, men OM det är sant kan vi bara vädja än en gång till Hammarbyledningen: Fö Svenne Berkas skull - tänk. er. för.

*) Rubrikens egentliga innebörd kräver kanske en förklaring för den som inte kan sin Douglas Adams.