Vilse i sandlådan

Ibland krockar idrott med storpolitik, oavsett hur illamående sådant gör oss. Det här är ett sådant tillfälle. Om vi fattat saken rätt har Saudiarabiens fotbollsförbund flyttat Sverige-matchen till en arena där kvinnor är portförbjudnapå grund av något logistiskt mumbojumbo. För det har svenska landslagsledare av oklar anledning ställts till svars och svarat fegt och undfallande och i Roland Anderssons fall rentav puckat. Om vi ser bortom det surrealistiska i att ett förskräckande stort antal kvinnor lever under de här premisserna, tycker vi att debatten redan visar tendenser till att spåra ur.

Först och främst: Låt oss slå fast att vi också tycker att det är för jävligt med förtryck i alla former. Men på vilket sätt främjar det vare sig kvinnors situation i Saudiarabien eller det svenska fotbollslandslaget att dra öronen åt sig i ett plötsligt anfall av klarsyn nu, när laget redan är i Riyadh? Det är ju knappast så att förhållandena i Saudiarabien är okända för den som är någorlunda allmänbildad, eller ens för landshövdingar.
Även om det är ett sent beslut av det saudiska fotbollsförbundet som ställer frågan på sin spets, förändrar det inte mycket i sak. Hur många kvinnor skulle ha beretts möjlighet att se matchen på den ursprungliga arenan? På sin egen, avskärmade "bortaklacksektion"? Under vilken förutsättning får en kvinna köpa biljett? Får hon köpa den själv, eller måste hennes make köpa den åt henne?

Den här debatten skulle oavsett vilket ha tagits för några månader sedan, när det blev klart vilka Sverige skulle möta i träningsmatcherna. Nu känns den mest som ett konstgjort försök att skapa rubriker av ett klumpigt uttalande från en förbundskapten.
(är det värmen som gör svenskfödda landslagsledare till mans lite vansinniga där nere?)

Att landets rikaste fotbollsförbund tar furstligt betalt för ett sportsligt prov utan värde (Jordanien?! Bajen skulle ha en bra chans mot Jordanien.) där man utan att blinka samtidigt försätter sig i en sådan här diskussion är genuint obra, men att inte spela matchen nu är en meningslös markering som faller platt till marken.

Nu kommer vi per automatik att bli högtravande - som alla som diskuterar storpolitik tenderar att bli - men oavsett vilket är fotbollen en av de saker som förenar folkslag från alla världsdelar och alla kulturer. En diplomatisk frizon på 105 x 65 meter där man i den bästa av världar kan mötas på lika villkor. Nordkorea - Sydkorea. Iran - USA. Israel - Palestina. Eller för den delen Sverige - Norge. (det här hänger ju förstås på att inte hemmapubliken stormar planen, eller domaren är köpt, eller...
...men ni fattar) Naturligtvis är inte en sådan match befriad från ett politiskt sammanhang, så jävla naiva är vi inte, men politiken håller sig ändå oftast bortom sidlinjen när matchen väl börjat. Och samtidigt som en fotbollsmatch kan vara laddad med hat och prestige och "vi mot dem" kan en fotbollsmatch vara en symbol för att det som förenar oss alla som går bortom och är överordnat politiken.

Vad har nu allt detta med Sveriges träningslandskamp mot Saudiarabien att göra? Förmodligen mycket lite.
Lik förbannat är vår slutsats att det är rätt att markera missnöjet, men fel att göra det genom att inte spela fotboll.

(det är inte ett klockrent exempel, men vi kommer ändå att tänka på protesterna kring Davis Cup-matchen mot Chile 1975. Hade den matchen stoppats, som demonstranterna krävde, hade väl resultatet blivit att Chile vann på walk-over och gick vidare till nästa omgång? På vilket sätt det hade främjat kampen mot diktaturen fick vi aldrig riktigt klart för oss.)