Division / diversion

Fick ett mail som avslutades med frågan "Är ni nöjda med säsongen?" Sällan har den frågan varit så omöjlig att besvara förrän den feta kärringen sjungit, Flöjelfeldt blåst av matchen, Tävlingsutskottet lekt Hela Havet Stormar och alla siffror slutat snurra.

Om knappt ett dygn är det i alla fall slut, placeringarna 3, 4, 5 och 6 står på spel, och även om det finns oerhört många saker att skriva drabbas ...grönvita sidan upp! fortfarande av en kollektiv kreativ kollaps så snart vi ens börjar närma oss något som vid en hastig anblick kan förväxlas med inför match-analyser.

Så snart vi börjar fundera på vad det betyder att Litmanen nog inte lirar, att Afonso nog inte heller lirar (vilket i det stora hela kanske är viktigare), och så vidare, så tar det tvärstopp.

Nä, vi väljer att sväva på målet och snacka om annat. Igen.
GAIS till kval. Nå, de väcker ju känslor i alla fall. Ljungskile är ju som bekant ett lag som under förra sejouren i Allsvenskan endast förknippades med baddräkter (sorry Jocke, men det var få av oss som lade märke till dig), och som i övrigt sällan väcker känslor utanför Bohuslän. Naturligtvis har Ljungskile gjort en stark insats i år, men att det är just den klubben som snubblar på kvalstrecket under Superduperettans mest hypade säsong någonsin är inte bara ett styrkebesked, utan också ett underbetyg till flera andra lag.
Men det kan kanske vara värt att studera deras trupp för några fyndvärvningar?

(Undrar om förre LSK-spelaren Laul hugger på den här uppenbara provokationen)

GAIS då? Tja. Att Roland Nilsson (42 i nästa vecka) fortfarande kan gå in och städa upp, ja rentav dominera, en kant i Superettan är ju inte heller direkt något överbetyg. Men som tränare har han skapat ett hyggligt spännande lag med både spets och bredd. Om de räcker till mot Gefle (för trots allt tror vi att det blir Gefle)? Jo, vi tror faktiskt det.

Petur pappur! Gratulerur!