Glömma, förlåta, gå vidare

Vi skippade Patrik Gerrbrand igår, mest på grund av den massiva informationsöverdosen.
Fine. Låt oss prata om Patrik Gerrbrand, och låt oss då för det första slå fast att han as of last night inte längre tillhör Leicester.

Norska nästjumbon i Tippeligan, Fredriksstad, verkar ligga närmast till hands just nu, och Äpplet uttrycker sig mycket försiktigt, som en man på tunn is med slitna skridskor, för FotbollDirekt. Vadå dålig tajming, förresten - det är ALDRIG dålig tajming när en U21-meriterad och relativt ung bajare vill komma hem.

***

Men det finns liksom alltid komplikationer.
Totte-affären var en av de grundläggande anledningarna till att den här bloggen blev till. Den första veckan av dess existens sträcker sig utdraget och plågsamt över bud, motbud, ombud, träningsstrejker och blomsterarrangemang i Nykvarn. Vårt i efterhand mest omskrivna inlägg är fött ur frustrationen kring turerna. Ett par dagar senare blev det ännu värre.

Så nu drar vi Totte-affären ett varv till.
Låt oss för det första slå fast grundförutsättningarna.
Totte skrev på ett nytt treårskontrakt med Hammarby den 31 maj 2005. Alla jublade, men man hade nog på känn att kontraktet hade mer med symbolik att göra.
Att Totte skrev på är stort - Runström-stort - men samtidigt ska man komma ihåg att han hade Bajen att tacka för mer än de flesta.
Elitkarriären var hotad två gånger - först när han var skadedrabbad i ett och ett halvt år, senare under den pinsamma historien i januari 2004, som vi helst vill glömma, men som inte kan glömmas bort i sammanhanget. Han backades upp och stöttades av klubben hela vägen.
Hade Totte lämnat Hammarby som Bosman hade det varit ett svek - på ett större, mer allmängiltigt plan än om någon annan hade gjort det.

Fem dagar senare, den 4 juni 2005, spelade Island VM-kvalmatch mot Ungern. 25 minuter in fastnar Petur Marteinsson - Hammarbys andra ordinarie mittback - i gräset, får en motståndare över sig och bryter vadbenet. I bästa fall borta fyra månader, i värsta fall till våren. Nu vet vi att det blev det sistnämnda.

Hammarby gör tre plattmatcher - 1-2 mot Sundsvall, 0-0 mot ÖIS, sticker emellan med tre turliga poäng mot Halmstad och därefter är det Gefle hemma och det talar vi tyst om. En seger mot ett uddlöst Landskrona borta gör ingen lugnare.

Då är vi framme vid 5 juli; två dagar efter Landskronamatchen skriver Sportbladet att Leicester lagt ett bud på Totte. Där avslöjas (jo, faktiskt) att Totte varit på besök hos klubben julen 2004 och i princip kommit överens om en övergång. (hade han tillstånd från Hammarby att göra det, förresten?)

Sedan tar cirkusen vid. Den som inte minns, den som orkar, kan börja här och arbeta sig bakåt.

***

Tottes famösa citat "Hammarbyledningen är ett gäng skojare" utmynnar alltså i att Leicester hade en fast summa att lägga på Gerrbrand, och att hans egen del av pengarna frös inne när Hammarby plötsligt tappat hela sitt mittlås. Pernilla på Söderst@dion reder ut begreppen i den mest relevanta intervjun från perioden.

Det är begripligt, även om det var fruktansvärt onödigt av honom att gnälla om det i kvällstidningarna.
Liksom det var minst lika onödigt av Hammarbyledningen att munhuggas i retur.

Men Hammarbyledningen satt i en ganska hopplös situation.
Eftersom Totte inte var beredd att vänta på ett bättre bud eller en bättre klubb - med 20/20 hindsight kan man ju slå fast att Leicester var ett misstag - hade klubben två dåliga möjligheter att gå vidare.
Köra över Totte eller göra en hårt prövad supporterskara fullkomligt vansinniga. Eftersom Totte fick sin övergång känns det som att det som skedde var det minst dåliga alternativet. Trots cirkusen.

Ett drygt år har gått sedan sågspånen sopades undan och elefantbajset torkades upp.
Hammarby är i serieledning med tre poäng. Hammarbys backlinje är bra men tunn och det finns frågetecken kring båda de ordinarie mittbackarna.
I det läget vore det sorgligt om den kvardröjande lukten av elefantbajs skulle få Totte att känna sig tvingad att gå till ett norskt bottenlag i stället för till klubben han älskar (för det gör han. Det vet vi.).
Det skulle också kännas tragiskt om Hammarbyledningen inte gör allt som står i sin makt - och där inkluderar vi ekonomisk kompensation och ursäkter, stoftkrälande och smör - för att städa rent manegen en gång för alla.

Glömma, förlåta, gå vidare och ge Totte-affären ett lyckligt slut.

Det är en cirkel som skulle vara rent ut sagt jävligt skön att sluta.

Ni som håller med - följ länken och skriv på för Totte! Han är inte klar för Fredrikstad förrän bläcket är torrt, som bekant.