För vi vet att det vänder

En fotbollsmatch består av två halvlekar, och tydligen en halvtidspaus. Det vete fan vad Linderoth och Åhlund tillbringade den halvtidspausen med att utsätta Hammarbyspelarna för (vår fantasi sätter stopp någonstans vid "kinesisk vattentortyr", men hinner det få önskad effekt på 15 minuter?), men gör det för all del innan första halvlek nästa gång.

För allt kan fan inte bero på att Fischbein byttes ut.

Första halvlek var, i korthet, en av de sämsta insatser vi någonsin haft oturen att se Bajen genomföra. Resultatet var inte direkt uppseendeväckande - men sättet ... Bajen var fullständigt utspelade och bara försyn, tur, Benny Lekström, en blåsglad domare, den eviga frågan om en hands uppstår på den position där handen befinner sig eller den position där bollen befinner sig, och ett antal av David Johanssons viktigaste kroppsdelar stod mellan Örgryte och tre-fyra-fem mål till.
Detta om detta.

Andra halvlek var inte vacker, men den gav oss Kapten Koks första tävlingsmatchmål, pangpang från Paulinho, PFO fick göra mål igen (han var lysande i andra - var det på grund av alla scouter som påstods sitta på läktarna?) och Hammarbys 23:e spelare med matchtid i årets Allsvenska i form av José Monteiro de Macedo, som såg lite avvaktande ut men som definitivt inte gjorde bort sig, och hade några snygga grejer i registret när han blev varm i kläderna.
Högerkanten värmde över huvud taget i andra. Vi kapitulerar. David Johansson kan bli hur jävla bra som helst.
Det kan å andra sidan Stoor också bli. Och även Dubbel-Gurra, även om han nog har en lite längre väg att vandra. Vilket på sitt sätt känns som ganska angenäma problem.

Om vi bortser från första halvlek, där alla utom Benny och möjligen Paulinho - han försökte i alla fall - såg ut som sådana där söderbergska plastgubbar - är det egentligen svårt att hitta något att hacka på.
Nu är ju tyvärr första halvlek 50% av matchen (om man inte räknar med halvtidspausen, vilket man egentligen borde, men nåväl) så det finns en del frågetecken, men de sparar vi tills ångesten börjar byggas upp inför nästa match. Just nu är vi upptagna av en njutchock, för att prata tabloidspeak.

Vi måste ändå nämna Benny igen.
Benny!
Egentligen räcker det så.

***

Slutligen, en vädjan till kvällspressen. Vi förstår att det på något paradoxalt plan känns lockande att upphöja Hammarby till någon sorts favoritstatus baserad på en bortaseger mot jumbolaget.
Men tänk ett steg längre.
Vi vet att ni kan.
Hitta en krisrubrik.
Vi vet att ni vill. Såga, ignorera, spekulera vilt i vilket lag av Chelfsborg, Real Malmö och Djurventus (de är en bit efter, men de har MANUALEN!) som står som segrare i höst.
Ni vet att ni får.

Just idag trivs vi så bra i kris.