Sing when you're winning

Låt oss inte lura oss själva allt för mycket, utan slå fast att det i 88 minuter var ytterligare en skitmatch, nästan en karbonkopia av Trinidad&Tobago - som för övrigt var bättre än sitt rykte, iksom Paraguaymatchens rykte alltid kommer att vara bättre än matchen i sig.

Vi talade om bristen på Det Anmärkningsvärda efter premiärmatchen. Nu hände något anmärkningsvärt. Gott så långt. Men...

Det har snackats så mycket om Sveriges centrallinje de senaste dagarna. Om Mellbergs ballongbollar, om Linderoth d y:s bristande spetskvaliteter, om Källström eller Svensson eller Källström eller Källström, men det egentliga problemet, det som i grunden skiljer landslaget 2006 från landslaget 2004, är något som glimtar till i ögonvrån. Ytterbackarna. Eller snarare bristen på desamma.

Erik Edman är helt ur slag, Alexandersson är bättre än väntat defensivt men kommer aldrig tillräckligt högt i banan. Det gör att Wilhelmsson och Ljungberg inte kan gå inåt på samma sätt som under EM 2004. Och inläggen är oftast ofarliga. Ta fram en video, eller en DVD, eller en DVD-rip, eller vad som nu är the shit för ögonblicket och spana in Edmans första halvlek mot Bulgarien -04. Det är SÅ det ska se ut!

Nu fick vi till slut ett slumpmål (när Ljungberg för en gångs skull fick gå in i boxen ostörd), men allt är inte väl för det.

Edman och Alexandersson är i grunden bra fotbollsspelare. Nu får de en "slö" match extra att spela sig i form / i position på. Det kan ju bara bli bättre. Men det är en lyx som vi knappast hade kunnat räkna med på förhand. Därför borde åtminstone Östlund ha varit given i truppen. Och det säger vi varken utifrån ett bajarperspektiv eller från ett efterklokhetsperspektiv. För säga vad man vill om Östlund, hans slarvighet, hans slängighet och hans brist på uppspelsprecision, men en modern ytterbacks uppgift handlar åtminstone till 50% om attityd.

***

Eftersom vi inte var på¨plats hade vi privilegiet att lyssna på kommentatorerna. Det var ännu roligare än brukligt. Alla krönikörer som hyllade "den 45 000-hövdade svenska klacken" idag kan således ställas mot gnället på hur dödstyst det var på Olympiastadion.
Å andra sidan blev det väl kanske ett jävla oväsen de där fyra övertidsminuterna.

Larssons spelförstörarshow vid hörnflaggan under övertiden var förresten det första matnyttiga han gjort i den här turneringen.

Fascinerande var också den gullegullbehandling som Kim Källström fick. Missförstå oss rätt, utifrån förutsättningarna gjorde han en klart godkänd insats, men om Anders Svensson hade sumpat de där frisparkarna, ojojoj, då hade Hylands heliga vrede åkallats över oss stackars tv-tittare.

***

Holland - Elfenbenskusten, däremot, herrejävlar! Första halvlek var VM:s överlägset bästa hittills.

The Guardians liverapport från England - Trinidad&Tobago var sedvanligt på pricken. När ska en svensk liverapport sikta mot samma höjder? Om inte något etablerat medium, så en blogg? Åtminstone?

Apropå England - om Tyskland spelar oavgjort eller lägger sig mot Ecuador på måndag - går då Svempa stenhårt in för förlust på tisdag? Vi väntar bara på att få se Beckham smeka in en frispark i eget mål.
Till fansens stormande applåder.

***

Och medan Erik Edman får lalla sig i form under gruppspelet får en snuvig Max von Schlebrügge kämpa sig igenom 600-meterstestet. Världen är sannerligen orättvis.
Å andra sidan fick vi höra (okej, läsa) Linderoth säga "brunstig lama".
Inte för att det slagit oss tidigare, men nåt liknande har vi väntat 4 1/2 år på.