Bläcket är torrt

En lång, snårig och nästan löjligt ryktesomsvärmad process är över, och Björn Runström är klar för Hammarby i tre år till.
Eller - det är han ju inte alls.

För det går förstås inte att utesluta att någon klubb lägger ett bud på honom redan under vintern. Det beror ju på om det stora internationella intresset för hans signatur hängde på att han var Bosman eller ej.
Återstår också att se om det slutgiltiga kontraktsförslaget innehöll någon klausul om ett fast försäljningspris eller inte. Att någon klubb skulle komma med ett bud som Hammarby på rent objektiva grunder inte skulle kunna säga nej till, känns trots allt inte jättesannolikt i dagsläget.
Om hans utvecklingskurva fortsätter uppåt nästa år på samma sätt som den gjorde under hösten, däremot - vem vet?

Oavsett vilket, och det centrala i sammanhanget - Björn Runström lämnar i alla fall inte Hammarby som Bosman under de närmaste tre åren. Det tackar vi helhjärtat för. Vi tackar också helhjärtat för att vi nu inte behöver använda oss av en fråga som vi formulerat under våra mest nattsvarta stunder av pessimism. Den spar vi tills nästa gång vi supportrar måste dras genom förhandlingsmangeln.

En detalj. Nästan varenda människa som någonsin skrivit på för, eller förlängt sitt kontrakt med Hammarby, verkar ha använt sig av frasen "Det är skönt att det äntligen är klart" (Petter Andersson slängde in ett "otroligt" for good measure).
Inte för att vi har något att invända mot formuleringen - tro oss, vi håller med - utan det här är bara en liten betraktelse.

Nu blir det whisky, mot bättre vetande.
Whisky lär det också bli hos Bara Ben På Glenn Hysén. Nu slipper de hitta någon ny spelare att ha som favorithatobjekt den närmaste tiden. Annat för oss, nu när Mild snart sparkat sönder sin sista motståndare.