Navelskådning

Vi börjar med ett kort sportsvep.
Handboll - bra.
Hockey - mindre bra.
Speedway - spännande.
Så.

Eftersom det inte hänt något väsentligt kring fotbollen det senaste dygnet (för plötsligt blev det tvärtyst om arenafrågan igen, bortsett från ett svagt, ångestfyllt eko från maktens korridorers innersta vindlingar) kan vi kosta på oss att ägna oss åt att blicka snett inåt /nedåt och konstatera att Bara Ben på Glenn Hysén rankat "Sveriges bästa Fotbollsbloggar".

Att ...grönvita sidan upp! hamnar ganska högt upp på den listan är förstås bara en tillfällighet, lycklig eller olycklig beroende hur man ser på saken. Det har sällan varit så lätt att raljera över såväl Hammarby som över mediabevakningen av Hammarby som under tiden som gått sedan vi började.

Det var en ren impuls. Det var en varm dag i juli, London hade flugit i luften, Leicester förhandlade om Totte, Hammarby förhalade om Totte, Petur hade gips, Bajen låg nära kvalstrecket, A-truppen arrangerade blommor i Nykvarn och Litmanen skrev på för Malmö.
Det utgångsläget i kombination med den skräckblandade fotbollsabstinens som rådde under uppehållet efter Gefle hemma, och insikten att var och varannan svensk bloggade just då och "om man skriver 100 rader per dag med mer eller mindre väsentliga betraktelser kring Hammarby, kan man lika gärna göra det i organiserad form" gjorde att det liksom bara blev som det blev...

Att det sedan ofta blivit betydligt fler rader än så, och att så många velat läsa dem, är en annan historia.

Det finns som bekant en gammal kinesisk förbannelse som lyder Må du leva i intressanta tider (eller gör det verkligen det? Är det bara en popkulturell urban legend som upprepats så många gånger att den blivit en etablerad floskel?). Hammarby har haft många sämre säsonger rent sportsligt, och några bättre, men om man bortser från 2001 (som i sig kräver en jävla doktorsavhandling för att ens komma i närheten av att kunna förklaras) har vi väl sällan upplevt någon galnare. Totte och Leicester. Max och Porto. Linderoths humörsvängningar. Erkans genombrott. 6-2. Runströms kontraktsföljetong. Värvningskaoset. Klebér. Arlandaspionen. Den där dagen då Hammarby plötsligt lagt 4,5 miljoner för Paulinho. Arenafrågan hit och dit och hit och dit igen. Och så vidare. Och så vidare.

Den dag det inte finns något kvar att gnälla på lägger vi förhoppningsvis ner.
Det känns som att det är en bit kvar tills dess.