Bonjour tristesse

Trots att det är fyra omgångar kvar och Hammarby fortfarande har teoretiska chanser till en UEFA-cupplats (vilket i och för sig känns ungefär lika relevant som att vi löper en teoretisk risk att hamna på kvalplats) känns saker och ting just nu lite avslagna.

(Okej, vi kan glädja oss lite åt handbollen - hurra, premiärseger mot Alingsås - men det är, faktiskt, inte samma grej. Vi kan också glädja oss åt att Arenabolaget och Hammarby Hockey till slut kommit överens, men om det är ett bra avtal för Bamsingarna hänger på publiksnittet, som åtminstone i viss mån hänger på sportsliga resultat, och på förhand ser det inget vidare ut, och hurrandet fastnar extra i halsen när man börjar konspirationsteoretisera om att det Arenabolaget förlorar på Hovet tar de igen på Söderstadion)

Inga detaljer från dokumentationen kring arenabeslutet har synts till, hittills.
Uppenbarligen är det en kakafoni av små fåglar som sjunger än det ena, än det andra om var Björn Runström spelar nästa säsong, men kring ...grönvita sidan upp!:s basläger hörs inte ett jävla kvitter, bara trafikbuller. Kanske lika bra - det här året har även de mest sannolika källor ibland varit helt ute och cyklat, medan de larvigaste av Silly-rykten (snubbe med krull på Arlanda? Saarenpää?!) i gengäld visat sig vara sanna. Så i brist på bättre får man väl chilla.

Officiella försöker - i stället för att kasta lite ljus över någon av dessa frågor - muntra upp alla oss cyberrymdens surpuppor med att påminna om hur mycket värre det var förr. Må så vara. Men det känns betydligt mer relevant just nu att blicka framåt, inte bakåt...
...för vi ska väl aldig hamna där igen?