Max talks!

Så var det då måndag igen, och även för Bajens spelare drog arbetsveckan igång med ett dubbelpass. Och en lätt stukad hjälte var tillbaka. Det var skönt att höra Max garva och hylla fansen i radio, och att få rapporter från träningarna att han som vanligt var först i löpspåret och stentuff vid bollpasset.

Förhoppningsvis kommer han ut på andra sidan den här historien som ännu starkare, hungrigare och mer tänd.

Efter alla krisrubriker och hånfulla, skadeglada tillmälen som flugit runt i mediabruset de senaste dagarna, är det lätt att glömma bort att Max aldrig hade hamnat som en bricka i storfotbollens maktspel om det inte varit för att han är en jävligt kompetent fotbollsspelare.

Det vore förmätet att tro att ...grönvita sidan upp! sitter med all information på hand när inte ens aktörerna själva riktigt verkar veta vad som hände, men vi har fortfarande svårt att se att Hammarby ska vara att klandra den här gången.
Grimlund, av alla människor, rätar här ut en del frågetecken kring kronologin.

Känns hur som helst som att vi kan lägga ett av veckans tre orosmoment till handlingarna (fast, en brasklapp: vi får väl se vilka citat kvällstidningarna lyckas vrida till i morgon...).
Tyvärr är det ju så att orons summa, liksom lasternas, är konstant.

Så det blir nog ingen lugn sömn i natt heller.

---

Till sist: i brist på Allsvensk fotboll får man hålla till godo med en grönvit triumf i Boden - och, förstås, landslaget. Men är det bara vi som känner lite grann samma "gå in och plocka tre poäng"-vibbar inför Ungern borta som inför Gefle hemma?

Eller så är vi bara för vana vid att vara motgångssupportrar.