Allsvensk antibiotika, igen

För drygt 14 månader sedan, medan den här bloggen fortfarande drevs av entusiasm, framtidstro och livsbejakande (yeah, right...) lade ...grönvita sidan upp! fram ett åtgärdspaket ("ett fett stolpiller laddat med sunt förnuft, visioner och framåtanda") för hur Allsvenskan en dag skulle kunna bli en något mer konkurrenskraftig serie i internationellt perspektiv - d v s en "C-liga", kanske, en vacker, rosenskimrande dag, en "B-liga").

Dagens rubriker gör det nödvändigt med en liten uppföljning. Inte för att vi haft med saken att göra, men även om det hänt osedvanligt mycket skit kring svensk fotboll under de senaste 14 månaderna, har ett antal positiva processer också inletts.

Vad gäller punkt 1: "Fler lag i Allsvenskan" finns det nu konkreta planer på en 16-lagsserie från 2008, som nästan alla ställer sig bakom. Vi skulle gärna se 18 lag på sikt, men man ska ju börja någonstans. Fler lag ger fler matcher, större publikintäkter, mer sponsorexponering, och fler spelare chansen att utvecklas på den högsta inhemska nivån.

Vad gäller punkt 2: "Ett mer lukrativt TV-avtal" tog det som bekant en jävla tid men vi kan konstatera att Hammarby 2005 fick ut 2,5 miljoner kronor i tv-relaterade intäkter. I år landar summan om de offentliga siffrorna gäller på drygt 10 miljoner, alltså mer än en fyrdubbling. Där räknar vi inte in försäljningen av AIK-DVD:er...
...before you know it, we're talking real money.

Vad gäller punkt 3: "Acceptabla arenor" så är det som bekant every club for itself, men Elfsborg har visat vägen, visat att det fungerar, och fler kommer att följa. På sikt kommer de klubbar som äger, driver och kan utnyttja kringverksamheten på arenorna att skaffa sig ett rejält ekonomiskt försprång. Och man kan krasst konstatera att Hammarby, Malmö och, ryktesvis, Djurgården, ligger bäst till utifrån de koncept som finns på bordet. Göteborgsklubbarna och AIK har läget, men tycks även i framtiden sitta fast i samma hyreshelvete som Hammarby gör idag (om än inte med lika mycket svavel). Avtalen kan i och för sig bli bättre.
Klubbar utanför storstadsregionerna har å sin sida inte samma möjligheter till kringarrangemang (Robbie Williams lirar inte i Kalmar...) men med egna, moderna arenor kommer även de att få ett rejält ekonomiskt lyft. Och det är bra för alla.

Vad gäller punkt 4: "Förmånligare skatteregler för klubbarna" så skrev vi i första hand dit den som en självironisk knorr, för inte ens i vår vildaste fantasi kan vi föreställa oss att "artistskatt" (eller "expertskatt", vad nu skillnaden är) av dansk modell skulle kunna vara realistiskt. Inte i folkrörelseidrottens Sverige (där tanken är så främmande att heltidsanställda fotbollsspelare i ett EU-land fortfarande snackar lyriskt om att bli "proffs i Europa"). Lik förbannat ska det utredas. Don't hold your breath, liksom, men att det överhuvudtaget förs upp på bordet är ett tecken på att något har förändrats någonstans. Om "expertartistskattereform" är rätt eller fel ur ett samhällsekonomiskt perspektiv överlåter vi åt de politiska proffs- och amatörtyckarna att avgöra. Det här är en fotbollsblogg och vi träder bara in i politikens utmarker om vi, som i arenafrågan, inte har något annat val.
Dessutom finns det i Hammarbys fall den där momstvisten vars detaljer vi glömt bort litegrann...

Vad gäller punkt 5: "Smartare externa finansieringslösningar" är väl juryn så att säga ute fortfarande... no pun intended. Men Elfsborg verkar vara på rätt spår här också, utan att vi är insatta i detaljerna i deras avtal. Och att det finns pengar där ute, när t o m Öster kan plocka hem ett par VM-spelare under sommaruppehållet, råder det väl ingen tvekan om.

Som vi sade då, dagen efter Malmös bortamatch mot FC Thun: Pengar är ingen garanti för framgång - det är FC Thun ett levande bevis på - men ingen kan väl annat än hålla med om att rejäla ekonomiska muskler ger bättre förutsättningar för framgång? Att de sedan måste användas rätt är en annan historia, och en betydligt mer avancerad diskussion.