Money, Money, Money
Nej - hedersord - detta är inte ett utspel i tränarfrågan. Det handlar återigen om den beryktade "punkt 3" och Friedmans uttalande.
Helsingborgs värvning av Andreas Jakobsson visar återigen med obehaglig tydlighet att svensk fotboll är inne i en ny tid, medan Hammarby bidar tid som man inte har.
Naturligtvis finns det negativa aspekter med externa finansiärer. Naturligtvis kommer investerarna att kräva avkastning. Naturligtvis kan Hammarby komma att hamna i en situation där bolagets och lagets intressen går isär.
Men vad är alternativet?
Fyra av Sveriges fem största spelaraffärer någonsin har genomförts under våren och sommaren 2005.
(AIK stod för den femte - och titta hur det gick)
Oavsett om man tycker att Svensson, Svensson, Jonson och Jakobsson är värda tvåsiffriga miljoner eller inte, har fotbollsklimatet för alltid förändrats. Ett antal klubbar har, i allt utom klubbens ägande, skakat av sig det ok som folkhemsfotbollen lagt över klubbarna.
Tre kärnfrågor:
- Hur ska en klubb av Hammarbys storlek där inköp och försäljning av spelare sätter sig direkt på klubbkassan någonsin kunna konkurrera om attraktiva spelare med en klubb där en extern finansiär kan lägga ut tio miljoner på ett bräde?
Svar: Det går inte.
- Hur ska en klubb kunna behålla de av sina egna spelare som är attraktiva för andra klubbar, där en extern finansiär kan erbjuda en grov signing-bonus ur egen ficka?
Svar: Med mycket stor svårighet. Låt oss se vad som händer med Mikkel.
- Hur ska en klubb av Hammarbys storlek utan externa finansiärer på sikt kunna utmana om Allsvenska topplaceringar utifrån de förutsättningar som råder i svensk fotboll idag?
Svar: Det vete fan.
2001 fanns Hammarby Transfer AB på ritbordet - ett riskkapitalbolag som, även om det ursprungligen inte var av samma karaktär och inriktning som Quesada, Agent 03 eller Helsingborgs-, Kalmar- och Elfsborgsmiljardärernas privatprojekt - ändå hade varit ett första steg in i den nya tiden, som kanske hade kunnat utvecklas i takt med de andra bolagen och kanske, möjligen, eventuellt - nu är vi ute och spekulerar vilt, men - hade kunnat spara många miljoner och stoppat mer än en Bosmanövergång.
Nu talas det på nytt om riskkapital. Frågan är hur mycket tid det tar, och hur många spelarkontrakt som rinner mellan fingrarna som sand, och hur många supportrars tålamod som tar slut, innan pusselbitarna är på plats.
Vi håller andan så länge.
För övrigt anser vi att vi kanske har råd med Doktorn, trots allt.
Helsingborgs värvning av Andreas Jakobsson visar återigen med obehaglig tydlighet att svensk fotboll är inne i en ny tid, medan Hammarby bidar tid som man inte har.
Naturligtvis finns det negativa aspekter med externa finansiärer. Naturligtvis kommer investerarna att kräva avkastning. Naturligtvis kan Hammarby komma att hamna i en situation där bolagets och lagets intressen går isär.
Men vad är alternativet?
Fyra av Sveriges fem största spelaraffärer någonsin har genomförts under våren och sommaren 2005.
(AIK stod för den femte - och titta hur det gick)
Oavsett om man tycker att Svensson, Svensson, Jonson och Jakobsson är värda tvåsiffriga miljoner eller inte, har fotbollsklimatet för alltid förändrats. Ett antal klubbar har, i allt utom klubbens ägande, skakat av sig det ok som folkhemsfotbollen lagt över klubbarna.
Tre kärnfrågor:
- Hur ska en klubb av Hammarbys storlek där inköp och försäljning av spelare sätter sig direkt på klubbkassan någonsin kunna konkurrera om attraktiva spelare med en klubb där en extern finansiär kan lägga ut tio miljoner på ett bräde?
Svar: Det går inte.
- Hur ska en klubb kunna behålla de av sina egna spelare som är attraktiva för andra klubbar, där en extern finansiär kan erbjuda en grov signing-bonus ur egen ficka?
Svar: Med mycket stor svårighet. Låt oss se vad som händer med Mikkel.
- Hur ska en klubb av Hammarbys storlek utan externa finansiärer på sikt kunna utmana om Allsvenska topplaceringar utifrån de förutsättningar som råder i svensk fotboll idag?
Svar: Det vete fan.
2001 fanns Hammarby Transfer AB på ritbordet - ett riskkapitalbolag som, även om det ursprungligen inte var av samma karaktär och inriktning som Quesada, Agent 03 eller Helsingborgs-, Kalmar- och Elfsborgsmiljardärernas privatprojekt - ändå hade varit ett första steg in i den nya tiden, som kanske hade kunnat utvecklas i takt med de andra bolagen och kanske, möjligen, eventuellt - nu är vi ute och spekulerar vilt, men - hade kunnat spara många miljoner och stoppat mer än en Bosmanövergång.
Nu talas det på nytt om riskkapital. Frågan är hur mycket tid det tar, och hur många spelarkontrakt som rinner mellan fingrarna som sand, och hur många supportrars tålamod som tar slut, innan pusselbitarna är på plats.
Vi håller andan så länge.
För övrigt anser vi att vi kanske har råd med Doktorn, trots allt.
posted by ...grönvita sidan upp! at 2:30 PM
0 Comments: