Omen

Precis när vi... nej, det är dags att lägga ett kort på bordet åtminstone - den här bloggen är och har alltid varit ett enmansprojekt, allt annat har varit rökridåer och maskspel; kom nu inte och låtsas att ni är överraskade - nåväl, precis när jag hade bestämt mig för att lägga ner ...grönvita sidan upp! för överskådlig framtid hände något som gjorde mig lite nyfiken på fotboll igen.

Vad fan är grejen med krogarna i Göteborg, egentligen? Frankie, har du ett bra svar?

Fler fläskben att gnaga lite lagom på är: hade förbundet agerat om motståndet inte hade hetat Liechtenstein? Om det inte bara varit 12 000 biljetter sålda? Eller om det varit kapten Freddie och Rami som hade klättrat nerför brandtrappan?
Ett par frågor att störa nattsömnen med, om man hade haft någon.

Go Liechtenstein!

***

Avslutningsinlägget var halvvägs skrivet, och är betitlat Ballad om en ensam pojke. Det är fortfarande inte säkert vad som händer med det, eller med framtiden, och vi (oops, jag) skriver inte det här för att tigga om ännu fler mejl om att fortsätta blogga. Det gör varken till eller från, även om det är snällt och glädjer och överraskar och värmer. Det är lusten som måste finnas där, och lusten kommer inifrån, inte utifrån.

Måste grunna ett tag till. Tills vidare får ni hålla till godo med sporadiska brottstycken.

***

Sedan beslutet om tre poängs avdrag blev offentligt i lördags har mycket grönvit vrede förskjutits från dem som stoppade matchen, skämde ut oss, förmodligen kostade Bajen uppåt tio miljoner i framtida uteblivna intäkter, och möjligen en ny arena, till Fotbollsförbundets tävlingsutskott och Mats Olsson, en gammal hjälte som vi (jag) nu slutgiltigt givit upp hoppet om på grund av en krönika som vi (jag) vägrar länka till.

Det är ett väldigt konstigt sätt att se på saken.

Det står klart och tydligt i reglerna att det som hände kunde leda till poängavdrag. Det hade säkert blivit sex poäng om inte Äpplet & co hade tagit avstånd och krökt rygg på det sätt de gjorde direkt efter händelsen.

Att reglerna är orättvisa och bestraffar oskyldiga är, i just det här sammanhanget, helt oväsentligt. De är de regler som gäller, och de kom till just för att sådan här skit inte skulle hända.
Verkligheten är vad man måste utgå ifrån när man tar ansvar för sina handlingar (och, tyvärr, ibland för ANDRAS handlingar), inte rättvisa och idealiserade drömvärldar. Det som är, inte det som borde vara.

Ergo: Det är helt jävla meningslöst att vända vreden mot SvFF eller menlösa krönikörer (även om Olssons krönika, som vi (jag) fortfarande vägrar att länka till, var närmast absurd och föranledde ytterligare ett dygn av tidningsbojkott) i stället för mot de skyldiga. De kostade oss de tre poängen. Också.

Vi (oops, jag) hoppas att ingen nu fått för sig att vi (jag) är förbundskramare. Vi (jag) tycker att vi (jag) har markerat vår (min) åsikt om de som styr fotbolls-Sverige tillräckligt tydligt, rent historiskt.

Hammarbyledningen var redan från början jävligt klar med att man skulle ta det straff man fick. Just därför känns det lite patetiskt om det blir ett överklagande. Typ "Vi tar vårt straff rakryggat... öh, om vi tycker att det är rättvist, alltså." Poängavdraget som bestraffning måste avskaffas, men det är en fråga för framtiden, inte för nuet.
Tyvärr.

***

Då är det alltså fyra poäng till nytt kontrakt. Vet ärligt talat inte om vi fixar det som spelet sett ut de senaste matcherna. Okej att det tidvis sett hyggligt ut rent spelmässigt men att försöka ställa upp en ekvation som förklarar fotbollens innersta väsen och utan att ta i beaktande att den som gör flest mål är bäst är ungefär lika verklighetsfrämmande som, tja, Annika Billström.

(notera att det var den första fotbollsrelaterade Bajen-betraktelsen härifrån på en vecka. Känns lite ovant.)

(och om jag har glömt bort att byta ut något "vi" i texten skyller jag på gamla vanor. Vet ni hur jävla jobbigt det är att låtsas vara ett kollektiv?)

(eller så syftar "vi" på Bajen.
För så är det nog fortfarande.
Vi är Bajen.
Jo, det känns bättre än igår åtminstone.)