Purgare, Vomere

Det är egentligen varken strejk eller semester vi ägnar oss åt, snarare något som kanske kan beskrivas som fotbollskräksjuka - en hastigt drabbande åkomma som tagit ifrån oss lusten och energin och ersatt det med vämjelse och illamående.

Vanlig kräksjuka går över. Det kanske det här gör också.
Vi vet inte hur vi ska göra framöver riktigt ännu.
Men vi är rörda och tacksamma över alla som i kommentarer och mejl uttryckt saknad och medkänsla. Det är inte att vi inte inser att den här bloggen kanske, på något plan, fyller någon sorts behov (oavsett hur många förbehållsfulla epitet man slänger in i en sådan mening känns det så. jävla. förmätet. att skriva den).
Men det krävs att lusten finns där också.
Vi vet inte.

Under de senaste dagarna har vi endast sporadiskt och fragmentariskt läst tidningar, tittat på tv och följt internetdebatten om det som hände måndagen den 28 augusti. Den debatten handlar som vanligt väldigt mycket om rubriker och formuleringar och de som varit med ett tag på det ena eller andra stället missar inte chansen att påpeka att "värre grejor" har hänt förr.

Må så vara.
Men skit samma.

Skit samma vilka "värre grejor" som hänt genom åren. Det är KONSEKVENSERNA det handlar om. För Hammarby som förening, som företag och som lag, för Hammarbys framtidsplaner och drömmar, har någon värre enskild händelse aldrig ägt rum. Det som hände hände vid sämsta tänkbara tillfälle.
Så fucking det så.

Det är det vi måste utgå ifrån.

Det sägs att Hammarby är bäst i motvind. Det återstår att se.
"Business as usual" känns väldigt väldigt långt borta.

Förlåt att vi bryter här, men vi måste gå och spy igen.