Kalkylerad risk
De senaste dagarna har Robert Laul roat sig och raggat blog-klick genom att göra sig lustig på Hammarbys bekostnad.
Det har ...grönvita sidan upp! i och för sig också en tendens att göra, men det finns en skillnad.
Vi älskar vår klubb.
Vi vill den väl.
Och all stor humor föds ur stor smärta.
Nåväl. Time to be in earnest. Primalskrik-dags.
HAMMARBYS STORA PROBLEM ÄR ATT VI INTE KAN KONKURRERA MED KLUBBAR DÄR SVERIGES SMÅ MINI-ABRAMOVITJAR PUMPAR IN MILJONER ÖVER OCH UNDER BORD FÖR ATT LOCKA SPELARE TILL SIG.
Det gäller BÅDE spelare vi vill värva och spelare vi vill behålla.
För att ta ett exempel ur verkligheten: Hur mycket tror ni att säng-snubben i Helsingborg just nu, i skrivande stund, erbjuder Mikkel i signingbonus? En miljon? Två? Och även om Hammarby matchar budet och till slut lyckas få till stånd en förlängning, är det pengar som går RÄTT UR KLUBBKASSAN.
Återigen - punkt 3.
Återigen - Friedmans förlegade synsätt.
Hammarby valde fel väg när man hade chansen efter SM-guldet. Förmodligen var tanken att göra "som AIK, fast smartare." Därför är vårt läge nu inte riktigt lika illa som det blev för AIK, men illa nog. AIK försökte bli en storklubb på egen hand. Även om deras utsvävningar under åren kring millennieskiftet får Hammarbys ekonomiska problem att framstå som en fis i motvind, borde varningsklockorna ha ringt redan då.
Hammarby slösar förvisso inte lika mycket pengar som AIK gjorde. Men hade inte AIK haft en räddningsplanka i form av - just det - externa finansiärer som via Agent 03 pumpat in mängder av miljoner årligen hade klubben för länge sedan varit i händerna på gäldenärer och spelat betydligt längre ner i seriesystemet än Superduperettan.
Varför blev aldrig Hammarby Transfer AB av? Varför avbröts arbetet med att jaga intresserade finansiärer? Och var står vi nu?
Hade vi haft Carl Fhager eller Hasse Fucking Borg som sportchef hade läget varit precis likadant. Därmed inte sagt att ...grönvita sidan upp! är övertygade om Thomas Andersson gjort bästa möjliga jobb...
...men det vi har svårast för med honom är inte hans kanslistbakgrund eller att han personligen plockade hit Marinho, utan alla dessa grodor i media - både i okontrollerade situationer (TV4, Aftonbladet m m) och i kontrollerade (Hammarbys Officiella).
En Fhager skulle kanske inte kunna trolla fram några nyförvärv för pengar som inte finns, men han kanske åtminstone skulle vara lite bättre på att lura oss. Om det är något att eftersträva är en annan fråga.
Det är inte där problemet ligger.
Oavsett vilket - detta är den jävla grundbulten. Det är därför vi inte kunnat köpa Sigurdsson, eller Larsen, eller Svensson, Svensson eller Jonson eller Jakobsson. Det är därför vi inte i god tid kunnat säkra en förlängning med vår lagkapten. Det är därför vi inte lyckades förnya kontraktet med Dedé (vilket i och för sig var lika bra, men många håller inte med oss på den punkten). Det är därför vi sitter i skiten.
Och det är DET som är viktigt att komma ihåg när vi snackar om vilka förutsättningar vi har eller inte har för att vara en "storklubb".
Situationen har ställts på sin spets i år i och med alla hemvändare med dyra bonusar. Oavsett hur dom lyckas så har ett antal lag i Allsvenskan tagit klivet in i en ny tid. Hammarby i morgon, om inget radikalt händer - snart! - är en charmig liten talangfabrik som utbildar spelare som sedan kommer att dra som Bosman till den externa finansiär som vill betala.
Tills vidare får vi fundera över vilken klass en av de mer framstående spelarna i Finska ligan (32:a i Europa) skulle hålla i Allsvenskan (26:a i Europa).
Och konstatera att det blev jävligt tyst kring Mannen från M.O.L.D.E igen.
Och hålla tummarna för Klebérs knän.
Och nära en fåfäng dröm om att Doktorn ska styra upp Hammarbys mittfält.
Det har ...grönvita sidan upp! i och för sig också en tendens att göra, men det finns en skillnad.
Vi älskar vår klubb.
Vi vill den väl.
Och all stor humor föds ur stor smärta.
Nåväl. Time to be in earnest. Primalskrik-dags.
HAMMARBYS STORA PROBLEM ÄR ATT VI INTE KAN KONKURRERA MED KLUBBAR DÄR SVERIGES SMÅ MINI-ABRAMOVITJAR PUMPAR IN MILJONER ÖVER OCH UNDER BORD FÖR ATT LOCKA SPELARE TILL SIG.
Det gäller BÅDE spelare vi vill värva och spelare vi vill behålla.
För att ta ett exempel ur verkligheten: Hur mycket tror ni att säng-snubben i Helsingborg just nu, i skrivande stund, erbjuder Mikkel i signingbonus? En miljon? Två? Och även om Hammarby matchar budet och till slut lyckas få till stånd en förlängning, är det pengar som går RÄTT UR KLUBBKASSAN.
Återigen - punkt 3.
Återigen - Friedmans förlegade synsätt.
Hammarby valde fel väg när man hade chansen efter SM-guldet. Förmodligen var tanken att göra "som AIK, fast smartare." Därför är vårt läge nu inte riktigt lika illa som det blev för AIK, men illa nog. AIK försökte bli en storklubb på egen hand. Även om deras utsvävningar under åren kring millennieskiftet får Hammarbys ekonomiska problem att framstå som en fis i motvind, borde varningsklockorna ha ringt redan då.
Hammarby slösar förvisso inte lika mycket pengar som AIK gjorde. Men hade inte AIK haft en räddningsplanka i form av - just det - externa finansiärer som via Agent 03 pumpat in mängder av miljoner årligen hade klubben för länge sedan varit i händerna på gäldenärer och spelat betydligt längre ner i seriesystemet än Superduperettan.
Varför blev aldrig Hammarby Transfer AB av? Varför avbröts arbetet med att jaga intresserade finansiärer? Och var står vi nu?
Hade vi haft Carl Fhager eller Hasse Fucking Borg som sportchef hade läget varit precis likadant. Därmed inte sagt att ...grönvita sidan upp! är övertygade om Thomas Andersson gjort bästa möjliga jobb...
...men det vi har svårast för med honom är inte hans kanslistbakgrund eller att han personligen plockade hit Marinho, utan alla dessa grodor i media - både i okontrollerade situationer (TV4, Aftonbladet m m) och i kontrollerade (Hammarbys Officiella).
En Fhager skulle kanske inte kunna trolla fram några nyförvärv för pengar som inte finns, men han kanske åtminstone skulle vara lite bättre på att lura oss. Om det är något att eftersträva är en annan fråga.
Det är inte där problemet ligger.
Oavsett vilket - detta är den jävla grundbulten. Det är därför vi inte kunnat köpa Sigurdsson, eller Larsen, eller Svensson, Svensson eller Jonson eller Jakobsson. Det är därför vi inte i god tid kunnat säkra en förlängning med vår lagkapten. Det är därför vi inte lyckades förnya kontraktet med Dedé (vilket i och för sig var lika bra, men många håller inte med oss på den punkten). Det är därför vi sitter i skiten.
Och det är DET som är viktigt att komma ihåg när vi snackar om vilka förutsättningar vi har eller inte har för att vara en "storklubb".
Situationen har ställts på sin spets i år i och med alla hemvändare med dyra bonusar. Oavsett hur dom lyckas så har ett antal lag i Allsvenskan tagit klivet in i en ny tid. Hammarby i morgon, om inget radikalt händer - snart! - är en charmig liten talangfabrik som utbildar spelare som sedan kommer att dra som Bosman till den externa finansiär som vill betala.
Tills vidare får vi fundera över vilken klass en av de mer framstående spelarna i Finska ligan (32:a i Europa) skulle hålla i Allsvenskan (26:a i Europa).
Och konstatera att det blev jävligt tyst kring Mannen från M.O.L.D.E igen.
Och hålla tummarna för Klebérs knän.
Och nära en fåfäng dröm om att Doktorn ska styra upp Hammarbys mittfält.
posted by ...grönvita sidan upp! at 12:00 PM
4 Comments:
Helt klart klokt skrivet, men jag undrar ändå om vi inte får se de fulla konsekvenserna av dagens riskkapitalbolags handlande först om några år.
Själva idén med ett riskkapitalbolag som köper spelare måste väl ändå vara att detta bolag på något sätt ska kunna gå med vinst? Och ordet "risk" i ordet "riskkapitalbolag" innebär att bolaget tar risken? Jag undrar hur suget ett bolag, vilket som helst, är på att ta fler risker om det visar sig att ett stort antal spelare som köpts in, "på risk", inte ger vinst i slutändan.
Därmed inte sagt att Hammarby inte ska skaffa sig ett dylikt bolag, jag blir bara lite rädd när alla plötsligt tror sig ha hittat den ultimata lösningen på värvningsproblematiken. Och dessutom lite tvehågsen inför det kloka i att ta hem mängder av miljonkronorsspelare till lilla allsvenskan, iallafall innan samma allsvenska och dess klubbar har samma möjligheter att dra in storkovan som storlagen på kontinenten.
mungo: Egentligen är "riskkapital" ett rätt utslitet ord. Men visst är extern finansiering i fotbollsvärlden riskabelt - både för klubben och för finansiärerna. Och det är inte något man ska rusa in i med förbundna ögon.
Problemet är att de klubbar som haft några år på sig för att utarbeta en hyggligt fungerande modell under de senaste åren HAR en enorm konkurrensfördel i takt med att löner och signingbonusar ökat. Och just i år, just nu, har utvecklingen börjat skena iväg.
Helsingborg är väl praktexemplet. Som sagt - vad har de lagt för bud på Mikkel?
Vi kan garva åt att Djurgården fick en spottstyver för Kim Källström och Andreas Isaksson. Men pengarna klubben tjänade på de dubbla SM-gulden kan man ju också till en del hänga upp på de spelarna.
Dock har du helt rätt i att man inte ska värva som självändamål. Och även om namn som Svensson, Svensson, Jonson, Jakobsson och Litmanen i ett kort perspektiv ökar "draget" runt klubben återstår det minst sagt att se om de smakar lika mycket som de kostar.
Men om Hammarbys ambition är att vara ett topplag, så måste man ha FÖRMÅGAN att förstärka där det behövs, när det behövs. I dagsläget är det ju även oerhört svårt att värva "smart" om man inte har de ekonomiska musklerna. En spelare som är intressant för mer en en klubb är aldrig billig. Liksom att behålla de spelare som är attraktiva för andra klubbar.
Vilket skulle bevisas... :-/
För övrigt är det härligt med KONSTRUKTIV kritik. Det gör att man orkar fortsätta tjata en dag till. :)
Ursäkta att jag försvann in i barnkräkset en stund...
Jag håller ju med dig. I sak. Men jag undrar ändå hur det blir i t.ex. Elfsborg om det nu visar sig att Anders Svensson inte kommer tillbaka efter skadan i år. Så många miljoner ut, så lite tillbaka. Nånstans måste det ändå komma surt till någon. Sådan är kapitalismen, eller nåt.
I Hammarbys fall är det väl pinsamt uppenbart att den nuvarande "lösningen" inte fungerar alls. Alltså måste nånting göras, och kanske är det just riskkapital som måste in, det får framtiden utvisa.
Tack för sidan förresten, den ligger topp fem bland mina "måste läsa varje dag"-sidor.